Skönt då att Quentin verkar ha insett detta själv, och slagit till med sin bästa film någonsin.

Inglourious Basterds är så fruktansvärt raffinerat berättad, snyggt fotad och tonsatt på exakt rätt ställen att filmen blir en enda lång njutning. I två och en halvtimme bjuder Quentin in oss till en värld så filmisk att man vill börja gråta. Det är spännande, våldsamt och förbannat roligt. Dialogerna finns kvar, förstås, men de har förbättrats avsevärt och blivit precis så bra som i Reservoir Dogs eller för all del Jackie Brown. De driver handlingen framåt istället för att kännas som utfyllnad.

Min hjälte och absoluta favoritskådis Brad Pitt är förstås helt fantastisk. Mannens komiska talanger är, precis som i Burn After Reading, i fokus, och han får hela publiken att skratta högt vid ett flertal tillfällen. I övriga roller märks Christoph Waltz som "the jew hunter", och bli inte förvånade om han kniper en Oscarsnominering. Även Mélanie Laurent, Diane Kruger, Michael Fassbender och Quentins regissörspolare Eli Roth gör ett par minnesvärda insatser.

Jag var och såg filmen klockan halv sex en torsdag, och salongen var fullsatt. När filmen var slut började många att applådera (jag inkluderad). Detta är något som vanligtvis är reserverat till premiären av typ, Sagan om Ringen och Star Wars. Inte till en visning av den nya Tarantino-rullen klockan halv sex en torsdag.

Ett bevis så gott som något på att Q har fått in en riktig fullträff. Toppar the box office i USA, etta även i Sverige.

Inglourious Basterds är en helt fantastisk film ifrån början till slut, en uppvisning i allt som är bra med film och ett bevis för att Quentin Tarantino fortfarande är en av världens bästa regissörer. En solklar 10/10 och en het kandidat till årets bästa film.