Det finns mycket här i livet som jag gillar. Ja, det finns mycket som jag älskar till och med.

Men få saker älskar jag så mycket som Entourage = det bästa som hänt tv-serierna sedan tv-serien uppfanns.
För var annars kan jag få uppleva en smak av livet som jag själv vill leva mer än något annat? Var annars kan jag för en stund få känslan av att själv bo och arbeta i hjärtat av Hollywood?
Entourage är, ja, helt jävla fantastiskt. Nästan lite för bra. För när man väl sett Entourage ter sig andra serier som löjliga, ty inget känns så äkta som detta.

I somras så rullade som bekant den sjätte säsongen igång, och nu i söndags kunde man i USA bevittna det avslutande avsnittet av denna säsong. Är man lite kreativ går detta även att lösa i Sverige.

Säsong 6 är bra, såklart. Helt underbar. Det är Entourage, så det klart att det är fantastiskt.

Men det är också den svagaste säsongen av serien hitills.

Femte säsongen avslutades som bekant legendariskt i och med Martin Scorseses erbjudande om att filma med Vince. Tråkigt nog struntar man nästan helt i detta i säsong 6: visst pratas det om Scorsese-rullen, men vi får icke se något utdrag ur den (som man vanligtvis brukar få göra med Vince's filmprojekt), och Scorsese gör inte något mer gästspel. Vi får inte heller speciellt mycket input i Vince's nya projekt, en film om Enzo Ferrari. Det känns lite som att vi blir snuvade på allt gött rörande Vince's comeback efter allt slit i femte säsongen.

Istället blir det allt för mycket om E och hans förbannade privatliv och dejtande. Jag hade svårt för E till en början, men lärde mig ganska snabbt att acceptera honom. I säsong 6 blir det dock för mycket och jag får återigen svårt för den irländska ginger-dvärgen.

Så, för lite Vince och film och för mycket E's kärleksliv.



Ett par saker är i alla fall väldigt roliga med sjätte säsongen: Man har lagt mer fokus på Drama och, för en gångs skull, Turtle. Greppet att utforska Turtle mer fungerar utmärkt (precis som det gjorde i Saigon-episoderna). Sedan så är Ari förstås alltid Ari, och relationen till Lloyd ställs på svåra prov med underhållande resultat. Ari's kollega Andrew Klein tar måhända lite väl mycket plats, även fast han är rätt skön när han används rätt.

Kändisar då? Jorå, det är tätt som vanligt. 50 Cent, Marky Mark, Frank Darabont med flera dyker upp som sig själva. Peter Stormare är också med som nitisk säkerhetskille och vi får återse Malcolm McDowell som Ari's gamla fiende Terence.

Det bästa avsnittet på hela säsongen var finalen: Här har det blivit rejäl skärpning och avsnittet är verkligen minnesvärt. Inte minst Matt Damon är faktiskt jävligt rolig i rollen som överdrivet nitisk version av sig själv. Ari's "gevärseskapad" (ni som sett förstår) var dessutom bland det bästa jag sett!

Så, på det stora hela: På många sätt en säsong innehållandes en hel del besvikelser, men det är ju ändå Entourage. Så det är fortfarande bäst i världen.