Temavecka: Decenniets bästa låtar (idag: Plats 3)
Den förträffliga tjänsten Last FM "scrobblar" som bekant allt du spelar i såväl Itunes som Spotify, gör roliga listor av detta så man kan få en fin överblick över vad man lyssnar på mest. Detta för mig osökt till mina mest spelade låtar, där jag har en överlägsen etta. Lägligt nog hamnar denna låt på en tredjeplats över decenniets bästa låtar! Sicket sammanträffande.
Det rör sig såklart om:
Regina Spektor - Samson
Regina är ju bäst. Ja, eller nästan bäst i alla fall. Låten av henne som hamnar på denna höga placering är kanske hennes mest episka, mest känslosamma och mest "knock-out"-vänlig. Många av hennes sånger skulle kunna inneha denna placering, dock så måste det alltså bli Samson. Det finns liksom en anledning till att den är min mest spelade låt.
Sicken känsla! Sicken sång! Sicket piano!
I loved you first
På Hultsfred så tyckte många att det var en bra idé att verkligen skråla med i Samson. Ska bli gött att se fröken Spektor igen i december, med en förhoppningsvis mer... förstående publik.
Du har förstås redan hört den här låten. Så kolla in när värdlens vackraste Regina spelar den i TV4:
Temavecka: Decenniets bästa låtar (idag: Plats 4)
Något försenat (förlåt: Jag kollade på Breakfast Club och Kiss Kiss Bang Bang med Sigge & Angelica. Betyg? Sigge och jag satte 3a på Breakfast Club och 4a på Kiss Kiss Bang Bang. Angelica satte 4,5 på Breakfast Club och 4 på Kiss Kiss Kiss Bang Bang. Nödvändig parentes) kommer här fjärde platsen på listandet av decenniets bästa låtar:
Kid Cudi - Solo Dolo (nightmare)
Att ta med en helt ny låt på listan kan tyckas vara lite, tja, dumt. Man har liksom inte riktigt hunnit smälta den och så vidare. Kommer den hålla?
Men Kid Cudi måste finnas representerad på topp 10. För hans debutskiva är tamigfan det sjukaste jag någonsin hört. Så jävla bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Att välja en favoritlåt är svårt. Dock tror jag att det måste bli Solo Dolo (nightmare), en lugn och nästan lite psykedelisk låt med tänkvärd text, knäckande refräng och underbar sång.
Listen Good
I don't have nobody
But what I might feel are the sounds of sanity
Hoping what I hear, loops itself continuously
Then I wont be afraid
No No
I don't have nobody
But what I might feel are the sounds of sanity
Hoping what I hear, loops itself continuously
Then I wont be afraid
No No
Seriöst, höj volymen och lyssna på detta.
Temavecka: Decenniets bästa låtar (idag: Plats 5)
Okej, vi har nu klarat av halva topp 10-listan med decenniets bästa låtar. Såhär ser det ut hitills:
10. Gorillaz - Feel Good Inc.
9. Håkan Hellström - Jag har varit i alla städer
8. The Game & 50 Cent - Hate it or love it
7. Army of the Pharaohs - Gorillas
6. Lupe Fiasco - The Instrumental (feat. Jonah Matranga)
Eftersom det känns som att listan behöver bli klar snart så tänkte jag att vi denna vecka kör ett litet tema. Idag är det måndag. En låt om dagen avslöjas, för att det på fredagen ska kulminera med förstaplatsen. Då kan man liksom fira helgen lite med att lyssna på decenniets bästa låtar. Jag har dessutom en liten överraskning (hint: 100).
Så idag tar vi alltså plats nummer fem:
Eminem - Stan (feat. Dido)
När jag var mindre var Eminem typ världens farligaste snubbe. Vågade aldrig riktigt erkänna för min familj att jag gillade honom, skämdes nästan lite. Sedan släpptes 8 mile och det kändes lite mer okej: snubben har gjort en bra film, liksom. Trots detta minns jag mycket väl min systers chock då hon upptäckte att jag tankat Lose yourself.
Iallafall, snubben har helt klart gjort en hel del bra låtar genom åren. Jag måste dock säga att Stan är absolut bäst. Minns mycket väl då jag såg videon på MTV, blev helt tagen och texten var ju brutalt bra. Sedan så såg Eminem i slutet ganska snäll ut, vilket jag fann betryggande när jag var mindre.
Jag håller fortfarande Stan som en av världens bästa låtar. Regnet, den knastriga Dido-refrängen och historieberättande hiphop som aldrig varit bättre.
But Stan, why are you so mad? Try to understand, that I do want you as a fan. I just don't want you to do some crazy shit, I saw this one thing on the news a couple weeks ago that made me sick. Some dude was drunk and drove his car over a bridge, and had his girlfriend in the trunk, and she was pregnant with his kid.
And in the car they found a tape, but it didn't say who it was to, come to think about it, his name was... It was you.
Damn.
Dessutom världens kanske bästa musikvideo.
Saker att gilla just för tillfället
När jag igår satt på en båt så fick jag frågan vad som är bra och dåligt i mitt liv just för tillfället, varpå jag gjorde två rätt bra topp fem-listor. De sparar jag till ett senare blogginlägg, och idag så går vi istället igenom saker som jag gillar lite sådär extramycket just nu. Ifall händelserna/personerna/etc dök upp på facebook skulle jag liksom lite sådär snyggt trycka på Gilla-knappen.
Så.
Västbergarånet
Max Lundberg gillar detta
Liksom, man ser ju fan framför sig hur Ocean's Eleven planerade detta spektakulära rån och nu bara sitter och myser med champagnen och flickorna vid ett strandhus på franska rivieran.
Kanye vs. Taylor Swift
Max Lundberg gillar detta
Taylor Swift's video kan nog vara bland det sämsta jag någonsin sett. Bra gjort av Kanye och förbannat roligt dessutom! Jag tycker ärligt talat inte det minsta synd om den där Swift: nu får hon ju mer uppmärksamhet än någonsin, knappt någon i Sverige kände väl ens till henne innan.
Iallafall: Go Kanye! You the man!
Fredrik Strage
Max Lundberg gillar detta
Var på bokmässan igår och lyssnade på Strage, samt köpte hans senaste bok och fick den signerad! Har alltid diggat Strage och han verkade vara en skön snubbe även "IRL" såattsäga.
Sherlock Holmes
Max Lundberg gillar detta
Filmen verkar tvärskön. Det bästa är dock att det redan ryktas om en uppföljare, där BRAD PITT skulle spela professor Moriarty!
Kid Cudi
Max Lundberg gillar detta
One day this will be my world. Tror aldrig jag uppskattat texterna så mycket som på Cudi's skiva.
Bubblare: Lily Allen och bilkörning.
Så.
Västbergarånet
Max Lundberg gillar detta
Liksom, man ser ju fan framför sig hur Ocean's Eleven planerade detta spektakulära rån och nu bara sitter och myser med champagnen och flickorna vid ett strandhus på franska rivieran.
Kanye vs. Taylor Swift
Max Lundberg gillar detta
Taylor Swift's video kan nog vara bland det sämsta jag någonsin sett. Bra gjort av Kanye och förbannat roligt dessutom! Jag tycker ärligt talat inte det minsta synd om den där Swift: nu får hon ju mer uppmärksamhet än någonsin, knappt någon i Sverige kände väl ens till henne innan.
Iallafall: Go Kanye! You the man!
Fredrik Strage
Max Lundberg gillar detta
Var på bokmässan igår och lyssnade på Strage, samt köpte hans senaste bok och fick den signerad! Har alltid diggat Strage och han verkade vara en skön snubbe även "IRL" såattsäga.
Sherlock Holmes
Max Lundberg gillar detta
Filmen verkar tvärskön. Det bästa är dock att det redan ryktas om en uppföljare, där BRAD PITT skulle spela professor Moriarty!
Kid Cudi
Max Lundberg gillar detta
One day this will be my world. Tror aldrig jag uppskattat texterna så mycket som på Cudi's skiva.
Bubblare: Lily Allen och bilkörning.
Idol
Se på Emmy-galan, göra topplistor, dricka öl, gå till arbetsförmedligen, övningsköra och titta på Idol. Ungefär så har mitt liv sett ut de senaste dagarna och veckorna.
Jorå, jag hyser en stark kärlek för TV4's flaggskepp. När det lanserades för ett par år sedan så var jag väl inget större fan, men från och med år två har jag följt skiten troget. Visst, de flesta artister som vaskas fram är skitlöjliga, osv osv, men programmet är förbannat underhållande. Tillochmed bland det bästa som går att se på svensk tv. Inte minst med den "nya" juryn, som på alla sätt överglänser den förra (även fast jag diggade Clabbe).
Idol har tillochmed lyckats hitta en del bra artister. Ja, två iallafall. Amanda Jenssen och, framförallt, förra årets helt fantastiska Lars Eriksson. Andra man diggat genom åren har ju vart Sibel... ehehe.
Lars Eriksson och Jihde
Årets säsong är lovande. Förbannat rolig, iallafall. Min favorit hittills är fruktansvärt söta 16-åringen Durna. Trots hennes späda ålder vågar jag nog påstå att jag har en liten crush på henne.
Durna
Räkna med fortsatt bloggande om Idol 2009 härifrån Hustle & Flow.
Jorå, jag hyser en stark kärlek för TV4's flaggskepp. När det lanserades för ett par år sedan så var jag väl inget större fan, men från och med år två har jag följt skiten troget. Visst, de flesta artister som vaskas fram är skitlöjliga, osv osv, men programmet är förbannat underhållande. Tillochmed bland det bästa som går att se på svensk tv. Inte minst med den "nya" juryn, som på alla sätt överglänser den förra (även fast jag diggade Clabbe).
Idol har tillochmed lyckats hitta en del bra artister. Ja, två iallafall. Amanda Jenssen och, framförallt, förra årets helt fantastiska Lars Eriksson. Andra man diggat genom åren har ju vart Sibel... ehehe.
Lars Eriksson och Jihde
Årets säsong är lovande. Förbannat rolig, iallafall. Min favorit hittills är fruktansvärt söta 16-åringen Durna. Trots hennes späda ålder vågar jag nog påstå att jag har en liten crush på henne.
Durna
Räkna med fortsatt bloggande om Idol 2009 härifrån Hustle & Flow.
Decenniets bästa låtar - Plats 6
Och just det - tillräckligt ska jag väl kunna skärpa till mig för att ge er plats nummer 6:
Lupe Fiasco - The Instrumental (feat. Jonah Matranga)
När Lupe's debutplatta Food & Liquor släpptes år 1006 var hypen hög. Det snackades om att han var Kanye's nya protege, att skivan skulle vara fantastisk. Med facit i hand kan vi väl säga som så att Lupe levde upp till hypen med råge. Skivan står sig fortfarande som brutalt bra, textmässigt är det bland det absolut bästa jag hört.
Det finns många fina låtar att hämta: svängiga I Gotcha, fyndiga Hurt me soul, mysiga Kick, Push och förstås den knäckande singeln Daydreamin. Min absoluta favorit ifrån skivan är dock The Instrumental: framförallt för dess psykadeliska och störda text. Faktum är att låten om "The Box" har namngivit mitt hobbyproduktionsbolag, The Box Entertainment.
The Instrumental är en knäckande låt som fortfarande kan få mig att häpna.
Lupe Fiasco - The Instrumental (feat. Jonah Matranga)
När Lupe's debutplatta Food & Liquor släpptes år 1006 var hypen hög. Det snackades om att han var Kanye's nya protege, att skivan skulle vara fantastisk. Med facit i hand kan vi väl säga som så att Lupe levde upp till hypen med råge. Skivan står sig fortfarande som brutalt bra, textmässigt är det bland det absolut bästa jag hört.
Det finns många fina låtar att hämta: svängiga I Gotcha, fyndiga Hurt me soul, mysiga Kick, Push och förstås den knäckande singeln Daydreamin. Min absoluta favorit ifrån skivan är dock The Instrumental: framförallt för dess psykadeliska och störda text. Faktum är att låten om "The Box" har namngivit mitt hobbyproduktionsbolag, The Box Entertainment.
The Instrumental är en knäckande låt som fortfarande kan få mig att häpna.
Simple as...
Ännu en vecka och ännu en söndag.
Fördelar med att vara arbetslös:
* Du kan utan att ha dåligt samvete överhuvudtaget stanna uppe hela natten för att titta på Emmy-galan.
Nackdelar med att vara arbetslös:
* Du blir rätt uttråkad, hakar upp dig på småsaker och känner dig kanske inte direkt i toppform
Helgen var flott iallafall: Håkan Hellström röjjde på i gammal god stil och ölen dracks det friskt av.
Now my facebook poppin’ cause I told the same girls I would be the hot shit one day
Årets skiva är här...
... och nej, den heter inte Blueprint 3.
Jag ska inte skriva så mycket om Blueprint 3 just nu, men jag kan väl säga som så att det är en grymt skön platta med såväl trovärdighet som mainstream-appeal. Tyvärr drar ett par Timbaland-låtar, som inte är mer än okej, ner helhetsintrycket.
Den bästa låten på Blueprint 3 heter Already Home, och på den medverkar Kid Cudi.
I slutet av 2008 började det snackas en del om Cudi i hiphopkretsar. Han medverkade på Kanye West's helt fantastiska 808's & Heartbreak, och han släppte ett mixtape. I början av 2009 dök dessutom "Day n Nite" upp, både i en mer psykadelisk och lugn version, samt förstås i Crookers galet sköna remix.
Jag har hållit ögonen på Kid Cudi sedan jag först hörde talas om honom: Trots allt sades han vara Kanye's senaste fynd, ett framtidslöfte. Tidigare har dessa epitet sagts om en av mina favorit-MC's, Lupe Fiasco.
Tyvärr låg jag och sov då Cudi spelade på Hultsfred i somras, något jag fortfarande grämer mig mycket över. Nästa gång han kommer till Sverige står jag först i kön.
Nu har iallafall äntligen hans debutplatta släppts.
Man on the Moon: The End of Day
Det är inte ofta man upplever en närmast religiös upplevelse vid första genomlyssningen av en platta. Det hände mig med 808's & Heartbreak, och det har hänt igen.
Man on the Moon är en psykadelisk, drömsk skildring av Cudi själv, självutlämnande samtidigt som den är episk. Det är som att hoppa in i ett rymdskepp och åka iväg till galaxer du aldrig hört talas om, tillsammmans med den skönaste pilot du kan tänka dig.
Bara greppet att låta Common agera berättarröst (ja!) längs resans gång är så jävla genialiskt att jag nästan vill börja gråta. Vi får dessutom besök av såväl Kanye West som MGMT.
Jag har inte lyssnat tillräckligt på skivan för att sätta ett betyg, men just nu känns det som årets skiva och en milstolpe i mitt hiphoplyssnande, precis som 808's & Heartbreak. Det är liksom i grunden hiphop, men samtidigt så oerhört mycket mer. Det är som en blandning av Kanye, Röyksopp och... Ziggy Stardust.
Dock förstörs helheten lite av reklamen (många låtar sitter liksom ihop med hjälp av Commons berättarröst och så).
Decenniets bästa låtar - Plats 7
I smått febrigt tillstånd har bloggen fått stå tillbaka för sängliggande ett par dagar. Dock kan jag såklart inte svika löftet om nedärkningen av decenniets bästa låtar. Tisdag betyder en ny låt, och nu börjar det bli riktigt svårt. Helt ärligt vet jag inte än hur resten av listan kommer att se ut. Så efter ett visst pillande i ett word-dokument: här är plats nummer 7.
Army of the Pharaohs - Gorillas
Första gången jag hörde Gorillas satt jag på ett hotellrum i New York. Tvärbra beat, Wu-tangdoftande produktion och helt galet jävla tung rapp.
Y'all get too close, I'ma squeeze the life out of you
You speak too loosely with your words, I'ma silence you
You ain't a leader, dog, nobody'd die for you
You ain't a killer, dog, who the fuck lied to you
You ain't a leader, dog, nobody'd die for you
You ain't a killer, dog, who the fuck lied to you
- de killarna? Verkligen? Nåja, låten får en att ta dem på allvar!
It's just another rainy sunday-afternoon
En rubrik hämtad ifrån ett klassiskt fall av one hit wonder-åkomman, mer kreativt än så blir det tyvärr inte idag. Jag har nämligen dragit på mig någon form av sjukdom (inte den som inte får nämnas vid namn). Jag har, helt ärligt, jävligt tråkigt. Nothing ever happens, and I wonder, liksom.
Vad gör man då när man har såhär tråkigt, utan tillgång till tvspel eller nån schysst film? Jo, man gör en lista såklart. Dagens lista!
Topp 5 - Partylåtar. Låtar som jag blir taggad av just för tillfället (ja, för tillfället, inte liksom, de bästa partylåtarana of all time).
1. David Gueta & Kid Cudi - Memories
Kid Cudi är typ, bäst, och denna låt som jag nyligen upptäckte svänger på bra utav bara fan.
It's getting late but I don't mind
2. Ludacris & T-Pain - One more drink
One more drink har jag lyssnat på i princip hela året, men den hänger fortfarande med i mina pepp-listor. Texten är liksom ungefär så som man vill att livet ska vara en helg. Ehe.
Get a couple of Coronas, couple of limes,
Went up to da bar, saw a couple of dimes,
So I, slowly walked up an said "Hi, "
My name's Ludacris and I'm a hell of a guy
3. Magnus Uggla - Varning på stan
Alltså, en gång i tiden var fan Magnus Uggla rätt ball. Detta är en såndär gammal slagdänga som satt sig fast i mitt huvud just för tillfället. Grymt skön!
Sen varé tack å hej - nästa tjej!
4. Maskinen - Pengar
Precis som One more drink har Pengar hängt med på pepplistorna under stora delar av detta år. Det är helt enkelt grymt tryck och feta grejjer! Jag gillar verkligen Maskinen och vad de gör med svensk hiphop.
Ingen skatt till regeringen -
Säljer tjack på parkeringen!
5. Dizzee Rascal, Chrome & Calvin Harris - Dance wiv me
Egentligen skulle Bonkers vara här, men den fanns inte på Spotify. Så denna relativt färska (nåja, från iår iaf) Dizzee Rascal-dänga får agera ställföreträdare. Den är faktiskt jävligt skön den med!
Get away from the bar, tell your boyfriend to hold your jar and dance with me...
Här hittar du listan på Spotify!
(obs: anledningen till att listan i inlägget inte börjar "baklänges", som alla bra listor bör göra, är att jag från början placerade Kid Cudi på plats 5 osv.. men sen när jag var klar insåg jag att jag hade ju börjat med det allra bästa!)
Peace / Max
Vad gör man då när man har såhär tråkigt, utan tillgång till tvspel eller nån schysst film? Jo, man gör en lista såklart. Dagens lista!
Topp 5 - Partylåtar. Låtar som jag blir taggad av just för tillfället (ja, för tillfället, inte liksom, de bästa partylåtarana of all time).
1. David Gueta & Kid Cudi - Memories
Kid Cudi är typ, bäst, och denna låt som jag nyligen upptäckte svänger på bra utav bara fan.
It's getting late but I don't mind
2. Ludacris & T-Pain - One more drink
One more drink har jag lyssnat på i princip hela året, men den hänger fortfarande med i mina pepp-listor. Texten är liksom ungefär så som man vill att livet ska vara en helg. Ehe.
Get a couple of Coronas, couple of limes,
Went up to da bar, saw a couple of dimes,
So I, slowly walked up an said "Hi, "
My name's Ludacris and I'm a hell of a guy
3. Magnus Uggla - Varning på stan
Alltså, en gång i tiden var fan Magnus Uggla rätt ball. Detta är en såndär gammal slagdänga som satt sig fast i mitt huvud just för tillfället. Grymt skön!
Sen varé tack å hej - nästa tjej!
4. Maskinen - Pengar
Precis som One more drink har Pengar hängt med på pepplistorna under stora delar av detta år. Det är helt enkelt grymt tryck och feta grejjer! Jag gillar verkligen Maskinen och vad de gör med svensk hiphop.
Ingen skatt till regeringen -
Säljer tjack på parkeringen!
5. Dizzee Rascal, Chrome & Calvin Harris - Dance wiv me
Egentligen skulle Bonkers vara här, men den fanns inte på Spotify. Så denna relativt färska (nåja, från iår iaf) Dizzee Rascal-dänga får agera ställföreträdare. Den är faktiskt jävligt skön den med!
Get away from the bar, tell your boyfriend to hold your jar and dance with me...
Här hittar du listan på Spotify!
(obs: anledningen till att listan i inlägget inte börjar "baklänges", som alla bra listor bör göra, är att jag från början placerade Kid Cudi på plats 5 osv.. men sen när jag var klar insåg jag att jag hade ju börjat med det allra bästa!)
Peace / Max
Decenniets bästa låtar - plats 8
Efter gårdagens arga och bittra inlägg fortsätter vi med den spännande nedräkningen av decenniets bästa låtar.
Plats 8:
The Game feat. 50 Cent - Hate it or love it
Kommer såväl ihåg en dag i min ungdom då jag slog på MTV och möttes av The Games föga fagra nuna. Gillade 50 Cent sedan innan, och blev fullkomligt golvad av deras kollaboration i Hate it or love it ifrån Game's debutalbum The Documentary.
Känslan av Los Angeles, hatet och kärleken till staden och ghettolivet uttrycks på något sätt så bra i låten. Både Game och fiddy kan vara rätt löjliga i andra fall, men just här så passar deras lite barnsliga resonemang in perfekt. Att låten i sig sedan är fruktansvärt skön, kryddad med en underbar refräng, gör inte saken sämre.
Att de två männen sedan utvecklades till bittra fiender bidrar såklart med en än mer nostalgisk känsla till låten, drömmar om svunna tider och så vidare.
Jag såg 50 live på Hultsfred 2007, och just Hate it or love it var en solklar höjdpunkt av konserten. Han inledde då med att be hela publiken att skrika "Fuck you fifty", och sedan säga något i stil med "Aight, then I won't produce records for ya!". Sjukt coolt där och då.
Återigen en bra video, vars möjlighet att embedda tyvärr har gått förlorad på Youtube. Men den finns här!
Fuck you very much
Har så jävla mycket jag vill säga egentligen, och jag vet inte riktigt hur jag ska säga det.
Jag är iallafall så fruktansvärt arg och besviken. Att bete sig på ett så löjligt, elakt och framförallt barnligt sätt. Jag borde väl egentligen inte ha förväntat mig mer, jag borde ha lärt mig vid det här laget, förstått att vissa människor aldrig kommer att förstå någonting. Men jag vet inte, jag ville ändå tro att det, någonstans där, ändå fanns något bra.
Alltid lika kul när man har så jävla fel om någon.
Skulle egentligen bara vilja skrika, slå tillbaka och säga precis hur det som jag tidigare iallafall kände som neutralt nu har förbytts i rent jävla hat. Samtidigt vet jag att jag isåfall har ett nytt helvete att se fram emot, och ärligt talat vågar jag inte riskera att ta upp någonting, någonting som jag äntligen lyckats bli av med.
Att vara så falsk, så elak, mot personer man bryr sig om och deras förbannade vänner. Är det ren idioti? Ja. Korkat, dumt i huvudet och allmänt stört.
Så bli inte förvånad när alla vänner en dag är borta, för folk förstår mer än vad vissa tror. Man kan inte behandla alla som skit och förvänta sig att komma undan med det, att hela världen ska snurra kring en själv.
Jag borde som sagt inte ha väntat mig något annat.
Så, för att låna någon annans ord när mina inte riktigt räcker till:
You wait a couple months then you gon' see,
You'll never find nobody better than me
You'll never find nobody better than me
Det tror jag väl står rätt klart vid det här laget?
Stil
Eftersom jag inte har något vettigt att skriva denna söndag, så kör vi en lista. Ska bestämt låta bilderna tala, dessutom.
Topp 5 - Bäst klädda kändisar
Topp 5 - Bäst klädda kändisar
plats 5
Mos Def
plats 4
Andre 3K
plats 3
Regina Spektor
plats 2
Lily Allen
Plats 1
Brad Pitt
Andra som bör nämnas: Kanye West, Justin Timberlake, Natalie Portman, Zach Braff
Decenniets (hittills) bästa låtar - plats 9
Jag utlovade i tisdagens inlägg att nedräkningen av decenniets bästa låtar skulle fortsätta följande tisdag. Nu råkar det dock vara som så att jag är lite smått uttråkad denna torsdagskväll: så nu följer plats 9, waddayanow!
Men Håkan är annorlunda. Håkan har så fruktansvärt mycket känsla i allt det han sjunger, han är så jävla långt bort ifrån alla stela indienissar som hyllar honom, han är liksom den raka motsatsen. Han är allting, indie och mainstream på samma gång, han är Göteborgssonen som kommer vara med oss alla resten av livet.
Håkan Hellström - Jag har varit i alla städer
Det är något speciellt med Håkan Hellström. Det tror jag att de flesta kan skriva under på. Något i mannens röst, melodier och texter som lyckas träffa så brett bland ungdomar i allmänhet och unga Göteborgare i synnerhet.
Men Håkan är annorlunda. Håkan har så fruktansvärt mycket känsla i allt det han sjunger, han är så jävla långt bort ifrån alla stela indienissar som hyllar honom, han är liksom den raka motsatsen. Han är allting, indie och mainstream på samma gång, han är Göteborgssonen som kommer vara med oss alla resten av livet.
Den låt som är allra mest Håkan Hellström för mig är Jag har varit i alla städer. Det var när jag första gången hörde de inledande orden "Jag hör fortfarande hur havsvindarna blåser" som jag började förstå mycket av H's storhet. Låtens uppbygnad är dessutom helt jävla fenomenal.
Håkan är given bland decenniets bästa.
Decenniets (hittills) bästa låtar
Allas vår favorit Fredrik Strage har fått för sig att lista nollnolltalets hittills bästa låtar. Det är, som väntat när det kommer till Strage, extremt mycket bra grejjor. Ludacris, Ghostface Killah, Jay-Z och Dizzee Rascal samsas med såväl Kent och Broder Daniel som Britney Spears och Rihanna.
Jag diggar verkligen Strage, trots att hans etta på listan (You are the generation that bought more shoes and you get what you deserve med Johnny Boy) ärligt talat inte säger mig speciellt mycket.
Iallafall så fick den käre Fredrik mig lite inspirerad. Jag ska såklart också lista decenniets bästa låtar! Jag kommer dock inte att göra som Strage som slår till med maffiga hundra sånger. Jag nöjer mig med lite blygsammare 10 stycken, som i tur och ordning kommer att avslöjas här på bloggen på tisdagskvällar (av någon anledning).
Så.
På en tiondeplats:
Gorillaz - Feel Good Inc.
Damon Albarns projekt Gorillaz fantastiska 2005-låt är verkligen knäckande, brutalt, jävla fantastisk. Kontrasten mellan domedagsstämning och full harmoni i hela kroppen är så fruktansvärt snygg att man helst bara vill upplösas. Rappen ifrån De La Soul ligger som ett perfekt komplement och beatet är helt jävla sjukt.
Feel Good Inc. är något helt unikt.
Dessutom: en av världens bästa musikvideos. Så njut!
Dessutom: en av världens bästa musikvideos. Så njut!
Losing my way
Alltså, ibland blir jag så jävla trött på vissa fenomen inom musiken. Just nu finns det två, alternativt tre, saker som jag hatar lite sådär extra.
Den första av dessa tre saker är Takida. Alltså vafan. Snälla. Var någonstans i helvete är den där jävla skiten bra musik?
Jardo, 11 år, skriver i sin blogg:
"Hej
Någon hört Takidas nya låt As you die?"
Någon hört Takidas nya låt As you die?"
Nej, Jardo. Jag har inte hört Takidas nya låt. Jag är inte heller speciellt intresserad av att höra den. Hur mår du annars?
Jag har ingenting emot kommersiell musik. Jag skulle snarare kunna gå så långt som att rakryggad kunna säga att jag älskar kommersiell musik. Jag har aldrig förstått det där hatet mot "sådant som spelas på radio", artister som blir för stora och så vidare och så vidare. Jag dyrkar Justin Timberlake. Britney Spears har gjort en hel del sköna grejjor.
Ja, alltså, kommersiell popmusik då. Kommersiell metal, alltså Takida, är nog det värsta som finns. Möjligtvis efter "riktig" metal. Men "riktig" metal slipper man iallafall höra. Takida, alltså.
Nåja. Jag sa att det var tre grejer jag hatade, den andra räknas inte riktigt, för det är Dead by April. Dead by April är exakt samma sak som Takida. Nuff said.
Då går vi iallafall vidare till den sista saken att hata för dagen:
Känsliga, långsamma och gärna akustiska covers på kända rock/hiphop/allmänt kommersiella låtar. Under hela sommaren har vi pumpats fulla med Milow's känsliga, långsamma och akustiska cover av 50 cents grymt svängiga Ayo technology. Liksom, please, motherfucker. Så jävla roligt är det faktiskt inte. Fjantigt, snarare.
Nu har dessutom fjantrockarna i The Fray gjort en cover på en av världens bästa låtar. Just det. Heartless. Är ingenting heligt? Sångaren låter som han ska skita på sig och lyckas nästan förstöra all genialitet som ryms i denna dänga. Men bara nästan.
På grund av att dessa covers nästan undantagslöst blir stora hits, så ska jag nu utföra ett litet experiment här på Hustle and Flow. Fortsätt följa bloggen nu i veckan bara.
/Max
