Evolution
och nånstans däremellan framtidshopp, hit-makare, världsetta, galning, hatad, utskälld, geniförklarad och debatterad, nånstans där så förändrade han också mitt liv.
My Beautiful Dark Twisted Fantasy är en fantastisk skiva, och jag förstår inte hur Kanye West gång på gång återuppfinner sig själv. Jag menar, jag tycker att 808's & Heartbreak är världens bästa skiva. Ändå så lyckas han göra något som är i princip precis lika underbart, en skiva som är episk, personlig, störd, vacker, sjuk och jävligt bra.
Körerna i Dark Fantasy, autotune-frosseriet i Runaway, galenskapen i Monster, maffigheten i All the Lights. Det är bara några av sakerna som jag älskar med skivan.
My beautiful dark twisted fantasy
Ibland så hatar man att skivor ska släppas två nesliga dagar senare i Sverige än i USA.
Fårintetankafårintetankaskaintetanka.
Fårintetankafårintetankaskaintetanka.
HYPE!!!!
På en låt medverkar, förutom mr West himself, Rihanna, Alicia Keys, Fergie, The-Dream, Ryan Leslie, Elton John, Charlie Wilson, Kid Cudi, John Legend, Tony Williams & Elly Jackson.
"an epic, adventurous aural mélange that easily outstrips anything he's done" - USA today.
Det här partyts ljus
Ja, 2 steg från paradise kan mycket väl vara det bästa som Håkan gjort.
I alla fall!
Imorgon, tisdag (för att klargöra: blogg.se brukar ta ca 24 timmar på sig att få upp mina inlägg. what's up wit dat?) drar jag och Angie till Stockholm för att gå på galapremiär av Harry P. För att fira denna händelse, har jag under eftermiddagen, istället för att plugga, funderat lite på vilka som egentligen skildrar hufvudstaden bäst inom svensk popmusik. Jag menar, i Götet har vi ju Håkan, ingé snack om den saken, han är bäst och alla vet det.
Men Stockholmarna har väl i dagsläget ingen som känns riktigt... 100%. Genom åren har ju en mängd lirare blivit Stockholmstrubadurer osv, men ja... Iallafall.
Folk som sjunger om Stockholm och gör det bra
Petter kan ju vara lite smålöjlig ibland, men visst fan är snubben bra. Dessutom så sjunger han om Stockholm i typ alla låtar. Han måste vara med.
Lorentz & M. Sakarias är ett par grabbar som kan det här med att få till svensk hiphop som svänger, som blir hits. Absolut inget fel med det. Deras Stockholm Serenad med tillhörande intro inläst av Gustaf Skarsgård är dessutom ett måste när man snackar huvudsta'n.
Joakim "Pimme" Thåström är ju som han är, alltså ganska mysig snubbe som håller på Djuuuuurgår'n och sjunger om basister som håller på "Gnaaaaaaget".
Sophia Somajo's debut kanske aldrig blev så fantastisk som jag ville, men hon är likväl förbannat cool, sjunger ashäftigt och Stockholm Calling är en grym låt. Vill se mer av henne.
Ifrån förorterna, närmare bestämst "Suuuuumpaaaan" härstammar Snook, dvs Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray, som båda blivit flickidoler med varsinn souldoftande popplatta i bagaget. Oskars är bäst, även om Daniel har en del trumfkort även han. När de båda rappade i Snook handlade det mycket om vart man kom ifrån, och även nu så sjunger Oskar att han aldrig blir som som från stan. Det är bra. Fett bra.
Avslutningsvis kan man ju inte glömma:
Som kanske inte direkt gör låtar om Stockholm, men vafan...
Kolla in denna feta Stockholmslista som innehåller goa låtar av samtliga ovanstående lirare, samt ett par andra som är bra de med.
Ni som faktiskt är ifrån Stockholm och läser detta, ni får gärna komma med lite fina tips!
Den där Charlie
Det blev en del filmer i veckan, liksom.
På tisdagskvällen så värmde jag och mitt glada gäng (Piccolo, angiethebeat, agorafobi och fjan) upp med Scott Pilgrim vs. The World. Riktigt fin rulle som nog tåls att ses ett par gånger till. Bäst av allt var att låten som spelas i menyn och féställen i Zelda var med!! Nörden i mig hoppade och skuttade av glädje.
På onsdagen lastade jag vidare i mitt uppdrag som filmrecensent. Fair Game, med Sean "pennan" Penn och Naomi Watts i huvudrollerna. Rätt tråkigt. Roligare då kanske med Jackass 3D på torsdagen? Knappat. De övervuxna fratboysen i Jackass-gänget skapar ett lätt illamående hos mig. Då var faktiskt svenska skräckisen Psalm 21 bättre. Ett bra försök, liksom.
På fredagen blev det mer skojigheter, denna gång i föreläsningssal Vasa B. Charlie Chaplin och Buster Keaton exmerades, den senare i komedin Fart, flickor och Faror (Sherlock jr). Skoj stunts, men jag gillade nog den där Charlie mer.
Nu bär det av till biografen igen, Downey jr ska avnjutas! (på tal om Chaplin liksom)
Ciao!
På tisdagskvällen så värmde jag och mitt glada gäng (Piccolo, angiethebeat, agorafobi och fjan) upp med Scott Pilgrim vs. The World. Riktigt fin rulle som nog tåls att ses ett par gånger till. Bäst av allt var att låten som spelas i menyn och féställen i Zelda var med!! Nörden i mig hoppade och skuttade av glädje.
På onsdagen lastade jag vidare i mitt uppdrag som filmrecensent. Fair Game, med Sean "pennan" Penn och Naomi Watts i huvudrollerna. Rätt tråkigt. Roligare då kanske med Jackass 3D på torsdagen? Knappat. De övervuxna fratboysen i Jackass-gänget skapar ett lätt illamående hos mig. Då var faktiskt svenska skräckisen Psalm 21 bättre. Ett bra försök, liksom.
På fredagen blev det mer skojigheter, denna gång i föreläsningssal Vasa B. Charlie Chaplin och Buster Keaton exmerades, den senare i komedin Fart, flickor och Faror (Sherlock jr). Skoj stunts, men jag gillade nog den där Charlie mer.
Nu bär det av till biografen igen, Downey jr ska avnjutas! (på tal om Chaplin liksom)
Ciao!
