Bäst i Sverige #2
Tackar Simon för ett excellent inlägg angående vilka som är sämst i Sverige. Dock får jag väl säga att Herngren ibland har sina poänger (kommentator i Wipeout, Ulveson & Herngren). Sedan en liten rolig grej angående Solsidan: Jag håller på att kolla igenom säsong 1 nu, och det är visserligen Felix som står som skapare bakom serien, men det är Ulf Kvensler som skrivit manus till 90% av avsnitten. Där ser man.
Jo! För att när Maskinen är som allra bäst, då finns det få som slår dem. Bränner, Pengar, Kärlek vid sista ögonkastet, Dansa med vapen, Alla som inte dansar, Buffalo blues och Nummer 1 är alla låtar som är 10 av 10.
I alla fall: Idag går vi vidare med vad som egentligen är BÄST I SVERIGE.
De fem bästa skivorna av svenska artister!
5. Maskinen - Boys II Men
Först och främst: Jag tycker att Boys II Men har många brister. Det finns svenska skivor som inte är med på listan som jag nog ärligt talat skulle klassa som mer jämna än denna. Varför får den då ändå vara med?
Jo! För att när Maskinen är som allra bäst, då finns det få som slår dem. Bränner, Pengar, Kärlek vid sista ögonkastet, Dansa med vapen, Alla som inte dansar, Buffalo blues och Nummer 1 är alla låtar som är 10 av 10.
Lyssna också på:
Afasi & Filthy - Fläcken
4. Mohammed Ali - Vi
Mohammed Ali är framtidhoppet, och Vi är en helt fantastisk skiva. Äkta hiphop, fantastisk rap, bra refränger, djupa låtar, sköna hits, skivan har det mesta. Att killarna är så sjukt grymma live gör inte saken sämre.
Lyssna också på:
Petter - Mitt sjätte sinne
Petter - Ronin
Timbuktu - Sagolandet
3. Snook - Är
Kihlen och Danne, varför slutade ni med Snook? Ja, jag vet att det var skit hit och dit, men vafan alltså. När man hör Är så blir man ledsen, för det är så jävla bra, och jag vet att ni hade i alla fall ett par skivor till att ge. Iofs så känns det ännu mera speciellt att lyssna på skivan nu.
Lyssna också på:
Oskar Linnros - Vilja bli
Daniel Adams-Ray - Svart, vitt & allt där emellan
2. The Plan - Embrace me beauty
Theodor Jensens The Plan är något väldigt speciellt. Det är svårt att förklara, men Theos bräckliga röst, de fina melodierna, allt skapar en stämning som jag aldrig upplevt tidigare. Embrace me beauty är en fruktansvärt underskattad skiva, och den tillhör än idag det bästa jag hört. Hösten kan inte välkomnas på ett bättre sätt.
Lyssna också på:
Broder Daniel - Cruel town
Keep Company (Theodor Jensen & Titiyo)
Marit Bergman - Baby dry your eye
1. Håkan Hellström - 2 steg från paradise
Det är svårt att med ord förklara kärleken till Håkan. Egentligen är det nog bara Kanye som kommer före. Håkan är en jävla superikon som samtidigt känns som en nära vän. 2 steg från paradise är en rakt igenom fantastisk skiva, med låtar som Shelley, Man måste dö några gånger innan man kan leva, Det dom aldrig nämner och naturligtvis Jag vet vilken dy hon varit i. Det är det bästa han har gjort, och den bästa svenska skiva som jag någonsin har hört.
Lyssna också på:
Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser (i princip lika bra!)
Lykke Li - Youth Novels
Okej, jag har redan ganska mycket ångest över den här listan. Väldigt svårt. Finns mycket som jag skulle vilja ha med, men nu får det se ut som det gör! Helt klart är att jag älskar alla artisterna väldigt mycket. Och det är kanske det viktigaste.
JUST FAN JAG GLÖMDE VERONICA MAGGIO - ...OCH VINNAREN ÄR, DEN ÄR OCKSÅ JÄVLIGT BRA!
/Max
Sämst i Sverige
Vill börja med att ge Max en eloge för sitt tidigare inlägg angående mitt "försvinnande". Att man kan få något som i mina ögon inte var något speciellt alls, att låta som en Efterlyst-historia är imponerande. Big up Max!
Jag lever, men har en riktigt go bakfylla som fortfarande sitter i såhär 2 dagar efter. Eftersom jag inte orkar röra mig utanför dörrarna till mitt rum än, så tänkte jag delta i bloggen för första gången på ganska länge. Har suttit och försökt komma på ett vettigt ämne att skriva om ett tag. men misslyckats. Därför har jag beslutat mig för att plagiera ett av Max tidigare inlägg: "Bäst i Sverige". Fast nu blir det Sämst i Sverige istället, enjoy.
Sveriges 5 sämsta kändisar:
Plats 5 - Felix Herngren
Det här kan verka konstigt för många, men jag ska försöka förklara. Felix Herngren är en ganska talanglös människa. Han slog igenom som Pappi Raul, för att sedan gå vidare till Dan Bäckman. 2 helt hjärndöda karaktärer vars "humor" går att likna med den som varje år framförs på vallarna i Falkenberg, det vill säga Stefan och Christer-buskis. Efter det har han av någon jävla anledning setts som en person med mycket cred, och han har glidit med på en räkmacka fram tills att han 2010 skrev Solsidan. Solsidan är en jättebra serie, den saken står helt klar, men det är inte på grund av Felix Herngren.
Solsidan är inte smart skriven, det är alla karaktärstolkningar från begåvade komiker som Mia Skäringer, Johan Rheborg och Henrik Dorsin som gör den rolig. Vem som helst hade kunnat skriva Solsidan, och det menar jag på fullt allvar. Vad som gör hela grejen ännu värre är att Felix "geniet som skrev Solidan" skriver in sig själv i huvudrollen, och gör därmed Serien svår att ta på allvar. I varje scen där Felix är med, kan jag inte sluta tänka på hur Felix sitter och skriver en scen åt sig själv, och förväntar sig att publiken ska skratta, något som aldrig händer när han är i bild.
När sedan tidningarna sedan hyllar Solsidan är Felix säker på att det är hans förtjänst, när sanningen i själva verket är att Solsidan hade varit tusen gånger bättre om man satt till exempel Henrik Schyffert i rollen som Alex.
Det är jävligt svårt att förklara vad jag menar, men jag hoppas ni förstår till en viss del iallafall.
Hur mycket förstår han: Svårt att säga, skulle gissa på 7-8 %
Plats 4 - Kapten Röd
Han är över 2 meter lång, ful som stryk och ginger. Han gör också reggae-musik, som är till för människor utan musiksmak. Han sjunger med falsk brytning, och varje låt låter exakt likadant. Mina damer och herrar: Kapen Röd!!
Hur mycket förstår han? Får gissa på ungefär 3-4 %
Plats 3 - Annika Norlin
Sveriges mest pretentiösa människa är väldigt ful och gör fruktansvärt dålig musik. Hon är ett självutnämnt geni, och ses som någon slags röst för våran generation. Dra åt helvete, Säkert!
Hur mycket förstår hon? Här blir det stabila 0 %
Plats 2 - Ola Svensson
Jag är ett stort fan av Idol-konceptet, och jag tycker att de flesta artister som lyckats bli något efter Idol har någonting. Måns är ganska duktig, Lars Eriksson är kung, Amanda är skitcool, Tove är min drömflickvän, killarna i E.M.D är helt okej, men sen har vi Ola. Människan jag hatar näst mest i Sverige. Han pratar skånska på det där jobbiga sättet som inte många människor klarar av. Han är ful som ett jävla strykjärn, och hans lillgamla leende skär som en rostig kniv i ens ögon. Han har aldrig varit i närheten av att göra en bra låt, och till råga på allt så finns det massa tonårsflickor som skriker när han är på scen, heeeelt obegripligt när det finns killar som Eric Saade där ute. Bojkotta Ola flickor, för han är Sveriges näst sämsta människa.
Hur myckert förstår han? Han landar på stabila 1 %
Plats 1 - Per Gessle
Sveriges fulaste och äldsta Partille-Johnny är en gud i mångas ögon, och han har förmågan att fylla Ullevi. När jag tänker på detta blir jag ganska rädd, och funderar allvarligt på vafan jag gör här i Sverige. Om en "artist" som Per Gessle kan sälja hundratusentals skivor, så är det något som är väldigt fel.
Per gessle sjunger "Sommartider hej hej, sommartider" och vi svenskar faller pladask. "Oj, han sjunger om sommartider, sommartider som är så härligt!!"
Per Gessle sjunger "Jag går och fiskar" och vi svenskar tänker: "Oj, nu sjunger han om att gå och fiska, det kan jag relatera till!"
Det här är Per Gessles koncept. Sjunga en hjärndöd text till en hjärndöd melodi, och tragiskt nog har vi svenskar fallit för det i många, många år. Jag tror att Per Gessle är en ganska smart kille, som inser att han kan tjäna pengar på svenskarnas simpelhet. Det är sorgligt att svenskarna inte kan se att Per Gessle är en falsk, falsk människa, och någon som vi borde hata innerligt.
Hur mycket förstår han? Han förstår mest på den här listan, runt 30 %, men han är fortfarande Sveriges största fi**a.
Hoppas ni är nöjda med listan, har ni anmärkningar är det bara att kommentera!
// Simon
Jag lever, men har en riktigt go bakfylla som fortfarande sitter i såhär 2 dagar efter. Eftersom jag inte orkar röra mig utanför dörrarna till mitt rum än, så tänkte jag delta i bloggen för första gången på ganska länge. Har suttit och försökt komma på ett vettigt ämne att skriva om ett tag. men misslyckats. Därför har jag beslutat mig för att plagiera ett av Max tidigare inlägg: "Bäst i Sverige". Fast nu blir det Sämst i Sverige istället, enjoy.
Sveriges 5 sämsta kändisar:
Plats 5 - Felix Herngren
Det här kan verka konstigt för många, men jag ska försöka förklara. Felix Herngren är en ganska talanglös människa. Han slog igenom som Pappi Raul, för att sedan gå vidare till Dan Bäckman. 2 helt hjärndöda karaktärer vars "humor" går att likna med den som varje år framförs på vallarna i Falkenberg, det vill säga Stefan och Christer-buskis. Efter det har han av någon jävla anledning setts som en person med mycket cred, och han har glidit med på en räkmacka fram tills att han 2010 skrev Solsidan. Solsidan är en jättebra serie, den saken står helt klar, men det är inte på grund av Felix Herngren.
Solsidan är inte smart skriven, det är alla karaktärstolkningar från begåvade komiker som Mia Skäringer, Johan Rheborg och Henrik Dorsin som gör den rolig. Vem som helst hade kunnat skriva Solsidan, och det menar jag på fullt allvar. Vad som gör hela grejen ännu värre är att Felix "geniet som skrev Solidan" skriver in sig själv i huvudrollen, och gör därmed Serien svår att ta på allvar. I varje scen där Felix är med, kan jag inte sluta tänka på hur Felix sitter och skriver en scen åt sig själv, och förväntar sig att publiken ska skratta, något som aldrig händer när han är i bild.
När sedan tidningarna sedan hyllar Solsidan är Felix säker på att det är hans förtjänst, när sanningen i själva verket är att Solsidan hade varit tusen gånger bättre om man satt till exempel Henrik Schyffert i rollen som Alex.
Det är jävligt svårt att förklara vad jag menar, men jag hoppas ni förstår till en viss del iallafall.
Hur mycket förstår han: Svårt att säga, skulle gissa på 7-8 %
Plats 4 - Kapten Röd
Han är över 2 meter lång, ful som stryk och ginger. Han gör också reggae-musik, som är till för människor utan musiksmak. Han sjunger med falsk brytning, och varje låt låter exakt likadant. Mina damer och herrar: Kapen Röd!!
Hur mycket förstår han? Får gissa på ungefär 3-4 %
Plats 3 - Annika Norlin
Sveriges mest pretentiösa människa är väldigt ful och gör fruktansvärt dålig musik. Hon är ett självutnämnt geni, och ses som någon slags röst för våran generation. Dra åt helvete, Säkert!
Hur mycket förstår hon? Här blir det stabila 0 %
Plats 2 - Ola Svensson
Jag är ett stort fan av Idol-konceptet, och jag tycker att de flesta artister som lyckats bli något efter Idol har någonting. Måns är ganska duktig, Lars Eriksson är kung, Amanda är skitcool, Tove är min drömflickvän, killarna i E.M.D är helt okej, men sen har vi Ola. Människan jag hatar näst mest i Sverige. Han pratar skånska på det där jobbiga sättet som inte många människor klarar av. Han är ful som ett jävla strykjärn, och hans lillgamla leende skär som en rostig kniv i ens ögon. Han har aldrig varit i närheten av att göra en bra låt, och till råga på allt så finns det massa tonårsflickor som skriker när han är på scen, heeeelt obegripligt när det finns killar som Eric Saade där ute. Bojkotta Ola flickor, för han är Sveriges näst sämsta människa.
Hur myckert förstår han? Han landar på stabila 1 %
Plats 1 - Per Gessle
Sveriges fulaste och äldsta Partille-Johnny är en gud i mångas ögon, och han har förmågan att fylla Ullevi. När jag tänker på detta blir jag ganska rädd, och funderar allvarligt på vafan jag gör här i Sverige. Om en "artist" som Per Gessle kan sälja hundratusentals skivor, så är det något som är väldigt fel.
Per gessle sjunger "Sommartider hej hej, sommartider" och vi svenskar faller pladask. "Oj, han sjunger om sommartider, sommartider som är så härligt!!"
Per Gessle sjunger "Jag går och fiskar" och vi svenskar tänker: "Oj, nu sjunger han om att gå och fiska, det kan jag relatera till!"
Det här är Per Gessles koncept. Sjunga en hjärndöd text till en hjärndöd melodi, och tragiskt nog har vi svenskar fallit för det i många, många år. Jag tror att Per Gessle är en ganska smart kille, som inser att han kan tjäna pengar på svenskarnas simpelhet. Det är sorgligt att svenskarna inte kan se att Per Gessle är en falsk, falsk människa, och någon som vi borde hata innerligt.
Hur mycket förstår han? Han förstår mest på den här listan, runt 30 %, men han är fortfarande Sveriges största fi**a.
Hoppas ni är nöjda med listan, har ni anmärkningar är det bara att kommentera!
// Simon
Det stora Simon-försvinnandet
Igår var jag ute på stan. Andra lång, bärs och så vidare. Simon, co-blogger här på Hustle and Flow, ringde och tyckte jag skulle komma till Port de soleil. Jag tänkte, ja vafan, man vet ju aldrig vad som händer för kul där! Drog dit, träffade Mölndals Finest: Jocke, Per, Sara, Josefine. Men ingen Simon. Han hade nog varit för full. Dragit hem.
Han hamnade på efterfest med pundarna som bor nedanför min syrra och somnade där. Telefonen var död. Tydligen var det inte mer än så. Shit vilken natt, shit vilken morgon. Bloggen och Simon lever vidare, hurra!
Ett par timmar senare var det dags att dra även för resten. Jocke ringer då Simon för att kolla att han är okej. Simon befinner sig nu plötsligt vid Vasaplatsen, av okänd anledning. Han är ganska berusad och vill sova. Jag tar över telefonen och säger till Simon att dra till Järntorget, så kan han få sova hos mig. Simon säger att han tar vagnen om tre minuter. Bra. Jocke hävdar också att Simon pratade om att en man med utländsk härkomst nyss försökt råna honom, men att han lyckats brotta ner denna man med hjälp av något slags strypgrepp.
När jag kommer till Järntorget, finns Simon ingenstans. Han kommer inte i någon av vagnarna. Han sitter inte någonstans på torget. Han är inte på Burger King. Jag provar att ringa, men då går det plötsligt inte att komma fram till hans telefon. Jag går in och ropar "SIMON KARLSSON" på Burger King, folk tycker att jag är CP, jag fortsätter med denna aktivitet ute på Järntorget. Ringer igen, kommer inte fram. Ringer Jocke. Jocke hävdar att Simon hade fullt batteri tidigare. Fan då. Jocke kommer inte heller fram till Simon. Jocke ringer Simons föräldrar.
Jag väntar ett tag till men åker därefter hem. Tänker att Simon nog bara tog en taxi hem till Mölndal eller så. Jocke ringer igen. Simon har inte kommit hem till Mölndal. Simons pappa Jonas får åka ut och leta. Fan jävla skit då, var är han?
Jag tänker att han nog kommer ramla hem på morgonen. Men klockan 8 i morse ringer min telefon, jag hinner inte svara, men lyssnar sedan på ett meddelande. Det är från Simons mamma. Han är fortfarande borta. Jag smsar med Simons pappa, de har polisanmält, polisen kollar sjukhusen, allt, men han är nowhere to be found. Okej, så han är inte med någon av sina kompisar, han är inte hemma, med tanke på hans tillstånd så har han nog knappast fått ragg.
Jag kommer att tänka på det där han sa om en rånare. Ser framför mig hur rånaren och hans gäng följer Simon till Järntorget, slår ner honom, dumpar honom i kanalen eller i nåt dike. Per ringer. Per har också panik. "Det här är fan inte roligt".
Jonas, Simons far, SMSar igen och frågar om jag hört något nytt. Nej, det har jag inte. Min pappa kommer och hämtar mig för att skjutsa ner till Åsa. Då är klockan 11. "Simon är borta" säger jag. Jag märker att farsan blir skärrad. "Det var inte bra".
Jag försöker tänka på alla de gånger som jag själv gjort liknande grejer, somnat på vagnen och så vidare, men något känns annorlunda nu. Hela grejen med polisen och allt sätter igång tankarna, att Simon bråkade med okänd rånare innan "försvinnandet" gör inte saken bättre.
I Åsa försöker jag köra "Hitta iPhone". Jag chansar på Simons itunes-lösenord och prickar rätt, installerar programmet, men det visar sig att även han måste ha det installerat på sin telefon. Försöker ringa igen. Forfarande dött.
Någon gång efter klockan 13 är jag helt väck, undrar hur fan det här kunde hända, tänker på Gone baby gone, Mystic River och liknande.
MEN då plötsligt! Jag provar att ringa igen, OCH JAG HAR ALDRIG VARIT GLADARE ÖVER ATT HÖRA "THREE IS A MAGIC NUMBER" spelas i mina öron. Simon svarar, låter förstörd, har nästan inget batteri, men han lever!!!! Jag ringer Jonas som är påväg för att hämta Simon, han känner sig 10 år äldre, och jag kan bara hålla med.
Vadfan gjorde han då, Karlsson?
Han hamnade på efterfest med pundarna som bor nedanför min syrra och somnade där. Telefonen var död. Tydligen var det inte mer än så. Shit vilken natt, shit vilken morgon. Bloggen och Simon lever vidare, hurra!
/Max
these girls fall like dominoes
Okej, jag brukar försöka vara ganska ambitiös med den här bloggen, men ibland vill man ju bah köra en TANKE FÖR DAGEN!
Ligger i sängen och kollar lite bloggar. Hittar inget roligt. Tangenterna knappar in Mogis, Kissie och Blondinbella. Visst. Det är ingen speciellt upphetsande läsning. Men vafan. Om det är något som jag är trött på, något som jag och den här bloggen ALLTID kommer att sätta sig emot, så är det fan dissandet av det som är så jävla lätt att dissa. JA, Blondinbella och CO skriver töntiga inlägg hela tiden etc, MEN LÅT DEM FÅ GÖRA DET DÅ FÖR GUDS SKULL! Någon svettig jävla tönt kommer alltid att såga dem.
Jag har varit inne på liknande tematik förut i och med Justin Bieber-hatet. Här kanske det är lite annorlunda, i och med att jag inte direkt är ett stort fan av dessa modebloggar, men jag kan ändå inte förstå hur människor alltid måste gå in med allt de har för att hata det som är så fruktansvärt lätt att riva ner.
Därför blir jag så jävla glad när Filip och Fredrik fullständigt krossar Fredrik Backmans superlöjliga Cafékrönika. Därför ler jag när Nöjesguiden sågar prettoförfattaren Knausgaards (eller hur det stavas) Min Kamp 2. Därför ska Ben Affleck vinna en Oscar. Därför ska Mange Schmidt alltid klassas högre än Organism 12.
två bärs i baren kostar 100 spänn
Okej, drömmen om att bli den nya JW gick sådär. Sommaren är över och jag har aldrig tidigare haft såhär dåligt med pengar. 100 spänn. Resten av augusti. Och en dator att betala. Och hyra. Och mobilräkning. Och typ, mat, spårvagnskort... Nu ber vi till gudarna om att jobbsituationen löser sig inom kort.
Under tiden så kan vi roa oss med att rada upp alla roliga saker jag kan göra för mina 100 spänn. Lite som Fattaru gjorde i sin fantastiska låt med namn just, 100 spänn.
I ALLA FALL! Något av dessa roliga alternativ har jag framför mig:
* Tanka på Västtrafikkortet med 100 spänn
* Två filmer för 99 på Ica, unna mig tuggummi för sista kronan
* Köpa 10 paket snabbmakaroner på Willys (extrapris nu!)
* Tre öl på andralång, plus några snälla drickskronor
* Gå på bio och se den nya Jason Bateman-filmen
* Köpa årskort på Stockholms Etnografiska Museum
* Plusmeny på McDonalds, inklusive dippsås och någon god efterrätt
* Gå på loppmarknad och fynda tio Henning Mankell-böcker
* Gå in på en klubb
* Skänka pengarna till välgörenhet
* Använda som toalettpapper, för att i alla fall få den där rika känslan
* Investera i nio stycken Kung starköl, unna mig tuggummi för sista kronan
* Köpa fyra trisslotter och hoppas på det bästa
* Gå till Göfab-tian och köpa tio roliga actionfigurer ifrån 1995.
* Resa till Skövde, tur och retur (men då får jag ha tur med SJ-priserna!)
* Bjuda en miljonär på en drink, hoppas på att han/hon tar mig som sin nya boytoy
* Gå på Liseberg och lyssna på Sven-Bertil Taube
* Teckna en trenummersprenumeration på herrtidningen King
Kom gärna med fler roliga förslag!!!
Under tiden så kan vi roa oss med att rada upp alla roliga saker jag kan göra för mina 100 spänn. Lite som Fattaru gjorde i sin fantastiska låt med namn just, 100 spänn.
I ALLA FALL! Något av dessa roliga alternativ har jag framför mig:
* Tanka på Västtrafikkortet med 100 spänn
* Två filmer för 99 på Ica, unna mig tuggummi för sista kronan
* Köpa 10 paket snabbmakaroner på Willys (extrapris nu!)
* Tre öl på andralång, plus några snälla drickskronor
* Gå på bio och se den nya Jason Bateman-filmen
* Köpa årskort på Stockholms Etnografiska Museum
* Plusmeny på McDonalds, inklusive dippsås och någon god efterrätt
* Gå på loppmarknad och fynda tio Henning Mankell-böcker
* Gå in på en klubb
* Skänka pengarna till välgörenhet
* Använda som toalettpapper, för att i alla fall få den där rika känslan
* Investera i nio stycken Kung starköl, unna mig tuggummi för sista kronan
* Köpa fyra trisslotter och hoppas på det bästa
* Gå till Göfab-tian och köpa tio roliga actionfigurer ifrån 1995.
* Resa till Skövde, tur och retur (men då får jag ha tur med SJ-priserna!)
* Bjuda en miljonär på en drink, hoppas på att han/hon tar mig som sin nya boytoy
* Gå på Liseberg och lyssna på Sven-Bertil Taube
* Teckna en trenummersprenumeration på herrtidningen King
Kom gärna med fler roliga förslag!!!
(way out) Kanye West
Efter ungefär ett halvårs laddande var det slutligen dags: Kanye West på Way out West. Natten till lördagen sov jag tre timmar. Vaknade klockan 9 på morgonen (ja, jag var uppe till 6) och kunde inte somna om. Nervös, laddad, spänd, orolig. Tänk om jag skulle vara för trött på kvällen? Ha druckit för mycket? Tänk om jag skulle bli otaggad någonstans längs dagens gång? Vi snackar trots allt om min absolut största idol här i livet, mannen vars musik har betytt mer för mig än i princip någonting annat (undantaget de bästa filmer jag har sett). Jag skulle aldrig förlåta mig själv ifall jag skulle missa det.
Entourage och dusch, käka lite frukost. Trött men något mer säker på att dagen nog skulle gå i lås ändå. Kollade lite Kanye-klipp på youtube. Blev taggad som fan. När sedan Simon, den andra halvan av denna blogg, anlände till Linnéplatsen så kändes läget lugnare. Vi lyssnade på Filip och Fredriks sommarprat ifrån 2007, jag drack Miller och livet kändes bra igen. Simons kusin med entourage joinade oss, vi shottade och var på topp. Wiz Khalifa inne på festivalområdet blev en fin förfest. Ett barbesök på Linnégatan, ytterligare några shots. Laddad. Vi mötte upp Dean och ställde oss framför Kanye-scenen ungefär 50 minuter innan han började. Det var redan smockat. Vi trängde oss så långt fram det gick, vilket inte var det lättaste. Till slut fick vi en bra plats. Inte allra längst fram, men tillräckligt. Alla besvikna känslor över att inte stå vid staketet övergick dock snart...
Opera-delen av H.A.M. sätter igång. Scenen fylls av dansare, en fet ljusshow, ett skynke rivs ner och avslöjar scendekoren. Men var är Kanye? Plötsligt övergår introt till Dark Fantasy. "Can we get much higher" dånar ut i högtalarna. Rök börjar spruta i publikhavet, och utan att någon förstår hur fan det gick till, höjs Kanye upp på en gigantisk kran, mitt ur denna rök. I princip precis där vi står. "Everybody put your motherfucking hands in the air!" skriker han, samtidigt som den fantastiska låten drar igång.
Jag förstår här att jag aldrig behövt vara orolig. Detta blir den utan tvekan den bästa konsert jag någonsin sett. Inte bara den bästa konsert, utan också en av de absolut fetaste upplevelserna i hela mitt liv. När Kanye river av gamla och nya hits, Jesus Walks, Diamonds are forever, Heartless, Stronger, Power, Touch the sky, Love lockdown... När han autotunar loss, blir konstig och personlig, precis så som man vill ha honom. När han mitt i allting uppfattas som en sympatisk och fin kille, som alltid har brunnit för musiken och ingenting annat. Jag kan inte med ord uttrycka hur det var att återigen få se denna man, som i min bok är själva definationen av fantastisk. JA, han har hybris, storhetsvansinne, han är galen och konstig, gör precis vad som faller honom in. Men det är också DÄRFÖR som han kan bygga upp en konsert i tre akter, ha 15 balettdansare på scenen, spela Chariots of fire, höja upp sig själv på en kran, skjuta fyrverkerier stup i kvarten, låta gnistor regna över scenen, ha en lasershow, massa rök och allt vad man kan föreställa sig. Det är därför han är Kanye, och det är därför jag älskar honom.
Runaway, Lost in the world och Hey Mama avslutar det hela, och Kanye ställer sig därefter och bugar inför publiken. Arnar och Rebecca ringer. Arnar har gråtit sju gånger, Rebecca är lyrisk och håller konserten högre än varenda Håkan-konsert hon någonsin sett. De köper varsinn Kanye-tshirt. Stockholmarna, ingen av dem världens största Kanye-fan, är också överlyckliga. Tycker att det var fantastiskt. Det kunde inte vara bättre. Kanye-efterfesten pågår till halv sju på morgonen, och på söndagen infinner sig en stor tomhet. Samtidigt kan jag inte vara annat än vara hur jävla nöjd som helst. För det blev allt som jag ville, och mer. Inga betyg räcker till.
Att Aftonbladet och Expressen sågar mr West, att många tycker att det var värdelöst, kan jag inte förstå. Samtidigt får man väl inse att ett sådant geni som Kanye alltid kommer att splitta publiken i två läger. Jag vet i alla fall att jag, och många med mig, tycker att det var en helt sjuk och samtidigt fruktansvärt vacker show.
Entourage och dusch, käka lite frukost. Trött men något mer säker på att dagen nog skulle gå i lås ändå. Kollade lite Kanye-klipp på youtube. Blev taggad som fan. När sedan Simon, den andra halvan av denna blogg, anlände till Linnéplatsen så kändes läget lugnare. Vi lyssnade på Filip och Fredriks sommarprat ifrån 2007, jag drack Miller och livet kändes bra igen. Simons kusin med entourage joinade oss, vi shottade och var på topp. Wiz Khalifa inne på festivalområdet blev en fin förfest. Ett barbesök på Linnégatan, ytterligare några shots. Laddad. Vi mötte upp Dean och ställde oss framför Kanye-scenen ungefär 50 minuter innan han började. Det var redan smockat. Vi trängde oss så långt fram det gick, vilket inte var det lättaste. Till slut fick vi en bra plats. Inte allra längst fram, men tillräckligt. Alla besvikna känslor över att inte stå vid staketet övergick dock snart...
Opera-delen av H.A.M. sätter igång. Scenen fylls av dansare, en fet ljusshow, ett skynke rivs ner och avslöjar scendekoren. Men var är Kanye? Plötsligt övergår introt till Dark Fantasy. "Can we get much higher" dånar ut i högtalarna. Rök börjar spruta i publikhavet, och utan att någon förstår hur fan det gick till, höjs Kanye upp på en gigantisk kran, mitt ur denna rök. I princip precis där vi står. "Everybody put your motherfucking hands in the air!" skriker han, samtidigt som den fantastiska låten drar igång.
Jag förstår här att jag aldrig behövt vara orolig. Detta blir den utan tvekan den bästa konsert jag någonsin sett. Inte bara den bästa konsert, utan också en av de absolut fetaste upplevelserna i hela mitt liv. När Kanye river av gamla och nya hits, Jesus Walks, Diamonds are forever, Heartless, Stronger, Power, Touch the sky, Love lockdown... När han autotunar loss, blir konstig och personlig, precis så som man vill ha honom. När han mitt i allting uppfattas som en sympatisk och fin kille, som alltid har brunnit för musiken och ingenting annat. Jag kan inte med ord uttrycka hur det var att återigen få se denna man, som i min bok är själva definationen av fantastisk. JA, han har hybris, storhetsvansinne, han är galen och konstig, gör precis vad som faller honom in. Men det är också DÄRFÖR som han kan bygga upp en konsert i tre akter, ha 15 balettdansare på scenen, spela Chariots of fire, höja upp sig själv på en kran, skjuta fyrverkerier stup i kvarten, låta gnistor regna över scenen, ha en lasershow, massa rök och allt vad man kan föreställa sig. Det är därför han är Kanye, och det är därför jag älskar honom.
Runaway, Lost in the world och Hey Mama avslutar det hela, och Kanye ställer sig därefter och bugar inför publiken. Arnar och Rebecca ringer. Arnar har gråtit sju gånger, Rebecca är lyrisk och håller konserten högre än varenda Håkan-konsert hon någonsin sett. De köper varsinn Kanye-tshirt. Stockholmarna, ingen av dem världens största Kanye-fan, är också överlyckliga. Tycker att det var fantastiskt. Det kunde inte vara bättre. Kanye-efterfesten pågår till halv sju på morgonen, och på söndagen infinner sig en stor tomhet. Samtidigt kan jag inte vara annat än vara hur jävla nöjd som helst. För det blev allt som jag ville, och mer. Inga betyg räcker till.
Att Aftonbladet och Expressen sågar mr West, att många tycker att det var värdelöst, kan jag inte förstå. Samtidigt får man väl inse att ett sådant geni som Kanye alltid kommer att splitta publiken i två läger. Jag vet i alla fall att jag, och många med mig, tycker att det var en helt sjuk och samtidigt fruktansvärt vacker show.
Kiosklitteratur #3
Den hemliga historien av Donna Tartt
Mycket välskriven, spännande story och fascinerande miljöer. Amerikanskt college, mystiska riter, droger, sprit, boken innehåller allt möjligt och lyckas vara bra hela vägen (700 sidor!). Rekommenderas verkligen!
Betyg:
Fyra starka whiskeyflaskor utav fem möjliga
Bästa karaktär: Charles
Minnesvärt ögonblick: Charles super ner sig och dyker upp med pistol
Bäst i Sverige
Okej, har filat på en bloggidé ett tag. Tänkte att det skulle bli ett enda massivt inlägg, men jag gör nog så att jag delar upp det istället. Så det blir en liten bloggserie. Jag tänkte helt frankt utse vad som egentligen är BÄST I SVERIGE. Bästa filmer, skivor och sådant. Skulle också kunna tillägga att det är högst subjektivt, men jag väljer nog istället att klargöra att detta är VAD SOM ÄR BÄST, helt enkelt den slutgiltiga sanningen. Jag tar inte emot några protester (jag är trött på att alltid behöva klargöra att någonting är subjektivt. Det är väl jävligt självklart liksom. Nu bestämmer jag istället att JAG HAR RÄTT. Tar dock självklart tacksamt emot tips på saker som jag har missat osv.).
Så vi börjar med den första listan!
DE FEM BÄSTA SVENSKA KÄNDISARNA (KÄNDISAR SOM ÄR ROLIGA, INTRESSANTA OCH HAR ETT FETT EXISTENSBERÄTTIGANDE I DEN POPULÄRKULTURELLA SFÄREN. PLUS ÄR OCKSÅ IFALL DE "FÖRSTÅR")
5. Oskar Linnros
PLUS: Sveriges skickligaste musikproducent är också en fruktansvärt skön snubbe, som alltid är intressant och givande att lyssna till i intervjuer och liknande. Vore fett med ett Oskar-lett radioprogram.
MINUS: För snygg. Borde göra hiphop igen.
HUR MYCKET FÖRSTÅR HAN? För 5 år sedan hade jag sagt 100%. Idag landar han ändå på stabila 80%.
4. Orvar Säfström
PLUS: Fruktansvärt kunnig och skön filmrecensent. Lyckas blanda humor och allvar på ett lysande vis. Pretto utan att vara jobbig, lättsam utan att vara fjantig. Dessutom gammal gamer och recensent för Gamereactor.
MINUS: Kan inte tänka mig att hans musiksmak är mycket att ha.
HUR MYCKET FÖRSTÅR HAN? Film? 90%. Livet? 56%
3. Martin Kellerman
PLUS: Väldigt smart. Roliga serier. Grym musiksmak (gangstarap och Phil Collins spelades i hans sommarprat <3). ROLIG PÅ TWITTER!!!"Man blir full snabbt när solen skiner. Dyngrak av en 3,5:a. Eller så är det bara att man spelar Allan Ballan"
MINUS: Inte mycket. Kanske lite för deppig att umgås med i längden.
HUR MYCKET FÖRSTÅR HAN? Här blir det en hög siffra. Jag skulle gissa på 85%.
2. Henrik Schyffert
PLUS: Ett geni.
MINUS: Börjar bli gammal. Gör inte så mycket längre.
HUR MYCKET FÖRSTÅR HAN? Svårt att säga, men det är helt klart en hög siffra. Runt 90% faktiskt.
1. Filip Hammar & Fredrik Wikingsson
(JA DET ÄR TVÅ PERSONER MEN VAD FAN SKA MAN GÖRA)
PLUS: Fantastiska. Roliga. Smarta. Fina. Sköna. Att bara lyssna på när de pratar på i podcasten är bland det absolut bästa jag vet. Att de ligger bakom några av de bästa svenska tvprogram som gjorts (Grattis världen, High Chaparall, Lite sällskap) är inte heller helt fel. Jag älskar helt enkelt dessa två, som kompletterar varandra så schukt bra!
MINUS: Alltså, med tanke på den sjuka mängden tankar de spottar ur sig, så är det såklart mycket som jag inte håller med om. Men ändå liksom, det får man ju ta. Största minuset är kanske att Filip hatar Robert Downey Jr.
HUR MYCKET FÖRSTÅR DE? Det finns mycket som de inte förstår. MEN: De förstår ändå livet. TILL 100%. GRATTIS!!!!!!
Några som nästan kom med: Fredrik Lindström, Paolo Roberto, Lykke Li, Hans Wiklund, Håkan Hellström.
/Max
Fördomsprofilen
Fördomsprofilen i Christer är alltid lika skoj. Synd att de inte vill ha med mig :'( Såhär hade jag iallafall svarat på musikfrågorna. Om någon okänd läsare vill analysera mig, go ahead!
Nämn någon musik som du fått ifrån dina föräldrar:
Peter Gabriel
Prince eller Promoe?
Är inget superfan utav någon av dem, även fast jag knappt lyssnat på prinsen. Får ändå svara Promoe, eftersom hans skiva Kråksången är riktigt bra. Samt såklart These walls don't lie.
Din första idol?
Markoolio!
Vilket album lyssnar du på mest just nu?
Mohammed Ali - Vi
Nämn en låt du aldrig tröttnar på
Don Mclean - American pie
Vilken artist har du mest musik med?
Kanye West!
Nämn en underskattad artist
Mange Schmidt
Vad sjunger du högt hemma?
Guldet blev till sand
Hur många gånger har du varit på festival?
(om man räknar Way out west) 10 gånger
Om du var med i ett band, vilken roll skulle du ha?
Head MC!
Vilken låt skulle spelad på ditt bröllop?
Håkan Hellström - Så länge du är med mig
Något sådant! (man får förresten inte säga samma artist flera gånger)
LOST in the Kiosk
Sommaren rullar på, jag knegar i kiosken och lever "paycheck to paycheck". Såhär kan det se ut!
Syrran servar "Gjatis" och hans bror
Presidential dog
Arn - Tempelriddaren
Fezt i tjollen
Morsan knegar
Farsan degar
Johan Lund
Mums
Midsommar
Snapsen - sådär enligt Arn
Min bästa Peace and love-kompis
Vissa dagar är det dött i kiosken...
... trots fina erbjudanden!
Vissa kvällar dricker man för mycket. Gäller ej personerna på bilden...
-
En vecka kvar till Kanye!!! Woooooooooooooooh
En idé
När man ibland slås utav tillvarons meningslöshet, när man har spenderat ett antal dagar med att enbart se på film och dricka alkohol, när den stundtals AVGRUNDSLÖSA tristessen knackar på dörren... När man blir överlycklig av EN facebookhändelse! VAD gör man? Man försöker naturligtvis fokusera all dålig energi på ett jävla BLOGGinlägg. "Barn av vår tid" osv. Skit samma. Så kan det vara!
Då närmar vi oss sakta men säkert den brännheta frågan: vad ska detta inlägg handla om? En lista? En recension? En betraktelse? En novell? NEJ istället blir det en spontan filmidé!
TÄNK ER FÖLJANDE
Amerikansk nördig tonåring (TYP Shia LaBeouf för fem år sedan) har sommarlov. Han har skittråkigt i någon mindre amerikansk stad. Hettan ligger som ett täcke över hela bygden. Problem med tjejer? Svar ja! Som tur är har han tre andra kompisar som har lika tråkigt som han (det måste vara fyra, liksom!). De är nördiga, men ser ändå rätt coola ut (filmen måste fortfarande sälja liksom).
Hursomhelst leder det ena till det andra, och de inser att de måste GÖRA någonting. Eftersom alla fyra är nördar utav RANG så känner de till den legendariska historien om E.T-spelet...
Kortfattat: E.T., en superstor Spielberg-film. Atari fick tag på spelrättigheterna och ville släppa spelet lagom till julhandeln 1982. Därmed hade designern Howard Scott Warsaw 6 veckor på sig att färdigställa det. Det gick sådär, och resultatet betraktas ofta som det sämsta tv-spelet någonsin. Dessutom en fruktansvärd ekonomisk förlust för Atari, som hade räknat med enorma intäkter och tryckt upp spelet i enorma mängder. RYKTET säger att de var tvugna att begrava majoriteten av alla osålda kassetter i New Mexicos öken.
Hela detta segment kommer att finnas med i filmen som någon form av prolog/flashback eller liknande.
I alla fall så bestämmer sig då naturligtvis våra huvudnördar för att dra en roadtrip och försöka hitta gömman med nedgrävda E.T-kassetter och få reda på sanningen om vad som egentligen hände och HUR det kunde gå så snett. Allt detta blir förstås ett svepskäl för en historia om vänskap, växa upp och bla bla bla. En klassisk roadmovie helt enkelt. Stand by me möter Fanboys.
(för övrigt finns det någon musikvideo som handlar om hur några försöker hitta et-kassetterna, men den hade jag inte sett förut, och idén tycker jag är bra ändå).
SUCCÉ!!!!!!
