Nummer 1
Bakom min autotune kan jag vara mig själv!
Ojämnt men stundtals briljant, typ. En dag kommer Maskinen att göra den bästa svenska skivan någonsin. Inte idag, men en dag. Trust me.
En gång i tiden va ett tag sen nu.
Chiclit-Max
Frank Wagner
Snabba Cash kanske inte blir så dum ändå?
Yo Taylor
När jag imorgon förhoppningsvis införskaffar min våta dröm, en iPhone 3GS, blir detta min ringsignal.
Min kärlek till Kanye vet inga gränser.
Wakkawakkawakka
Jag är fast. Fast i Gossip Girl-träsket. Har senaste veckan plöjt igenom säsong 1, och började nu precis titta på säsong 2.
Det är en på många sätt underbar serie. När Blair's nya pojkvän i säsong 2 slutar prata amerikansk engelska, och på fruktansvärt överdriven (men charmig) snobb-brittiska utbrister "My name is really insert snobbigt brittnamn and I'm a british lord!" skrattar jag högt i soffan. Serien är på så fruktansvärt blodigt allvar att jag heller inte kan låta bli att beröras.
Visst är Dan Humphrey fruktansvärt gay, men å andra sidan har vi helt fantastiska karaktärer som Chuck Bass och inte minst Blair Waldorf.
Nej, jag gillar den trevliga verklighetsflykt som Gossip Girl innebär och jag kommer fortsätta att titta.
Annars på tvseriefronten så bjuder nya säsongen av How I Met Your Mother på sedvanligt mysig underhållning. True Blood fortsätter att imponera på tv, och jag kommer nog ha svårt att låta bli att direkt plöja sösong 2 när den första nu snart tar slut. Förra veckan började också Morden på svt, uppföljaren till grymt sköna Graven som gick för ett par år sedan. Allas vår Kjelle Bergqvist (bioaktuell i fantastiska Bröllopsfotografen!) är tillbaka som den sköne huvudrollskommisarien, och det är ljusår ifrån kassa deckare med Krister Henriksson i en ledande roll.
Jag har också planer på att börja kolla nya amerikanska serien Flashforward som jag hört mycket gott om.
Tvserier är ett måste när man jobbar, har jag upptäckt efter bara en vecka på den stora hamburgerkedjan!
Discobuss genom Estland
Såg precis klart på Filip & Fredriks gamla (nåja) serie Grattis Världen som gick på tv för ett par år sedan. Tror att detta var innan Kanal 5 hade nått oss i vårat hushåll i Åsa, i varje fall så har jag bara sett delar av ett par avsnitt tidigare. Riktigt gött att kunna kolla igenom hela serien, alltså.
Filip & Fredrik är... bäst. De är utan tvekan det bästa som finns i Sverige, lätt. Inga andra förstår så mycket som de gör. Möjligtvis med undantag Killinggänget, som mycket riktigt hör till F&F's största inspirationskällor.
Grattis Världen hör helt klart till bland det bästa duon gjort: Det ger faktiskt en märklig känsla av perspektiv att få följa med till Grönlands största klubb, kort och gott kallad "Klubben", där i snitt 25 stenpackade grönlänningar hänger en kväll. Det är oerhört fascinerande att med Filip & Fredriks ögon få se Sydafrika, Ibiza och Japan. Helt enkelt eftersom att jag, till skillnad från i vanliga reseprogram, förstår vad de sysslar med och kan relatera till vad de pratar om.
Lite trist att det är slut nu, och det enda vi kan se av duon i TV-väg just nu är det ärligt talat ganska ljumna "Vem kan slå Filip & Fredrik". Dock släpper killarna en ny bok om några veckor! Tårtgeneralen! Verkar oerhört lovande faktiskt.
Filip & Fredrik: Jag älskar er och ni är det bästa som hänt svensk tv, typ, någonsin.
En liten update, så att säga
Eftersom att alla mina galna fans törstar efter en uppdatering, så kommer här en sådan. Liksom, min trappuppgång är full av tonårsflickor som bara skriker om nya inlägg. Jag har ärligt talat svårt att komma ut genom dörren.
Jag ber för det första om ursäkt: Bloggen har stått lite stilla den senaste veckan. Varför, kanske ni undrar? Jo, det är så att jag har varit lite "busy". Jo, det är sant! Arbetsintervju, minifilmfestival, arbetsintroduktion, fotbollsträning (!), övningskörning samt ett biobesök har hunnits med. Det kanske inte är så väldigt mycket egentligen, men för mig som under hösten vant mig vid att typ, gå och köpa cola=en stor händelse, så haré varit hektiskt värre!
Arbetsintervju, frågar du nu dig själv. Jo, visst! Arbetsintroduktion, mumlar du sedan misstänksamt. Jo, det också! Mina vänner, jag har gått och fått ett jobb! Då jag har tidigare erfarenheter om det här med att skriva om saker på bloggar, så kan vi nöja oss med att säga att jag har fått arbete på en hamburgerkedja. Det känns rätt gött, faktiskt. Börjar på onsdag.
Detta innebär att jag nu arbetar min sista helg på ett konstgalleri (som varit ett helgjobb under gymnasietiden och nu under hösten). Jag kommer, faktiskt, att sakna mina små tantvänner på galleriet, samtidigt som det är skönt att "gå vidare". Jag ser så oerhört mycket fram emot den dagen då jag kan casha in min första lön, som kommer det magiska datumet "den 25e". Jag kommer, naturligtvis, att dra på Kung för en dag på högsta volym och känna mig som en riktig knegare.
Biofilmen som jag var och såg hette (500) Days of Summer och hade sköna liraren Joseph Gordon-Levitt och gudinnan Zooey Deschanel i huvudrollerna. Den var riktigt bra och bjöd på skojiga berättargrepp och skön indiepop (som ju kan vara musik som är trevlig ibland).
Zooey, mitt livs kärlek efter Lily Allen
Jag har dessutom gjort en autotune-hiphoplåt som är 1 minut lång och består av den bästa text jag någonsin skrivit.
Detta var en liten uppdate om saker som har hänt i mitt liv nu på sistone. Häromdagen körde jag också via skrämmande Korsvägen, och idag körde jag genom Tunneln. Jag gillar att köra bil. Jättemycket. Speciellt när jag har specialgjorda "bilblandisar" att lyssna på. Den senaste består av bland annat "Ante Up", "Töntarna", "Ledig", "Nu måste vi dra", "Dat New", "Circus" och min egen Autotune-låt.
Peace!
/Max
Jag ber för det första om ursäkt: Bloggen har stått lite stilla den senaste veckan. Varför, kanske ni undrar? Jo, det är så att jag har varit lite "busy". Jo, det är sant! Arbetsintervju, minifilmfestival, arbetsintroduktion, fotbollsträning (!), övningskörning samt ett biobesök har hunnits med. Det kanske inte är så väldigt mycket egentligen, men för mig som under hösten vant mig vid att typ, gå och köpa cola=en stor händelse, så haré varit hektiskt värre!
Arbetsintervju, frågar du nu dig själv. Jo, visst! Arbetsintroduktion, mumlar du sedan misstänksamt. Jo, det också! Mina vänner, jag har gått och fått ett jobb! Då jag har tidigare erfarenheter om det här med att skriva om saker på bloggar, så kan vi nöja oss med att säga att jag har fått arbete på en hamburgerkedja. Det känns rätt gött, faktiskt. Börjar på onsdag.
Detta innebär att jag nu arbetar min sista helg på ett konstgalleri (som varit ett helgjobb under gymnasietiden och nu under hösten). Jag kommer, faktiskt, att sakna mina små tantvänner på galleriet, samtidigt som det är skönt att "gå vidare". Jag ser så oerhört mycket fram emot den dagen då jag kan casha in min första lön, som kommer det magiska datumet "den 25e". Jag kommer, naturligtvis, att dra på Kung för en dag på högsta volym och känna mig som en riktig knegare.
Biofilmen som jag var och såg hette (500) Days of Summer och hade sköna liraren Joseph Gordon-Levitt och gudinnan Zooey Deschanel i huvudrollerna. Den var riktigt bra och bjöd på skojiga berättargrepp och skön indiepop (som ju kan vara musik som är trevlig ibland).
Zooey, mitt livs kärlek efter Lily Allen
Jag har dessutom gjort en autotune-hiphoplåt som är 1 minut lång och består av den bästa text jag någonsin skrivit.
Detta var en liten uppdate om saker som har hänt i mitt liv nu på sistone. Häromdagen körde jag också via skrämmande Korsvägen, och idag körde jag genom Tunneln. Jag gillar att köra bil. Jättemycket. Speciellt när jag har specialgjorda "bilblandisar" att lyssna på. Den senaste består av bland annat "Ante Up", "Töntarna", "Ledig", "Nu måste vi dra", "Dat New", "Circus" och min egen Autotune-låt.
Peace!
/Max
