Året är 1995, jag och min far går på bio. Filmen i fråga är datoranimerad, om leksaker, och är typ det häftigaste jag någonsin sett. Efter bion käkar vi på McDonald's.

15 år senare har jag sett Toy Story långt många fler gånger än vad jag kan komma ihåg. Jag kan filmens dialog (på svenska då) utantill, jag har haft leksakerna, ätit på Pizza Planet, fotat mig själv med Buzz Lightyear, spelat tvspelet och älskat varje sekund av en fantastisk film. Och idag, den 24e april 2010, fick jag se om filmen på bio för första gången. Nu med 3D-brillor och engelska röster.

Det fina är att filmen står sig minst lika bra idag. Berättelsen om cowboyen Woody och rymdjägaren Buzz Lightyear innehåller så mycket känslor, värme och humor att jag blir helt överväldigad. Som när Buzz Lightyear inser sin egen obetydlighet i världen, som när Woody får se sig utbytt, som när den omaka duon till slut accepterar varandra. Tom Hanks gör Woody till en skön och sarkastisk men snäll och omtänksam snubbe, Tim Allen har aldrig varit bättre som Buzz. Får också passa på att ge en eloge till hjälten Björn Skifs som dubbade Woody på svenska back in the days.

Och imorn blir det tvåan! HELL yeah liksom.