Årets bästa skivor: Plats 4
Kid Cudi - Man on the Moon II: The Legend of mr. Rager
Att överträffa Man on the Moon: The End of Day är helt omöjligt. Därför känns det logiskt att Kid Cudis andra album är något lite annorlunda: Mer experimentellt, mörkare och mer svårlyssnat. Här finns ingen Day n night och ingen Make her say.
Ändå är det en snudd på fantastisk skiva. Med mastiga 17 spår blir den måhända en aning lång, och stundtals ojämn, men i slutändan spelar det ingen roll. När Cudi droppar lines som "when the nights change, so do my nightmares too, I dream reality is my dream" och gör låtar som Marijuana och Erase me så är det här precis lika bra som debuten. Men det är inte en riktigt lika fulländad helhetsupplevelse.
Att överträffa Man on the Moon: The End of Day är helt omöjligt. Därför känns det logiskt att Kid Cudis andra album är något lite annorlunda: Mer experimentellt, mörkare och mer svårlyssnat. Här finns ingen Day n night och ingen Make her say.
Ändå är det en snudd på fantastisk skiva. Med mastiga 17 spår blir den måhända en aning lång, och stundtals ojämn, men i slutändan spelar det ingen roll. När Cudi droppar lines som "when the nights change, so do my nightmares too, I dream reality is my dream" och gör låtar som Marijuana och Erase me så är det här precis lika bra som debuten. Men det är inte en riktigt lika fulländad helhetsupplevelse.
Bästa spår: All along, Mr. Rager, Marijuana, Erase me, Mojo so dope, These worries & REVOFEV
Yeah, the Rager, the Menace
Hatin' me now then hate me when I'm winnin'
Worked so hard to not go insane
It's a full time job to not lose my faith
Hatin' me now then hate me when I'm winnin'
Worked so hard to not go insane
It's a full time job to not lose my faith
Kommentarer
Trackback
