Det stora Simon-försvinnandet
Igår var jag ute på stan. Andra lång, bärs och så vidare. Simon, co-blogger här på Hustle and Flow, ringde och tyckte jag skulle komma till Port de soleil. Jag tänkte, ja vafan, man vet ju aldrig vad som händer för kul där! Drog dit, träffade Mölndals Finest: Jocke, Per, Sara, Josefine. Men ingen Simon. Han hade nog varit för full. Dragit hem.
Han hamnade på efterfest med pundarna som bor nedanför min syrra och somnade där. Telefonen var död. Tydligen var det inte mer än så. Shit vilken natt, shit vilken morgon. Bloggen och Simon lever vidare, hurra!
Ett par timmar senare var det dags att dra även för resten. Jocke ringer då Simon för att kolla att han är okej. Simon befinner sig nu plötsligt vid Vasaplatsen, av okänd anledning. Han är ganska berusad och vill sova. Jag tar över telefonen och säger till Simon att dra till Järntorget, så kan han få sova hos mig. Simon säger att han tar vagnen om tre minuter. Bra. Jocke hävdar också att Simon pratade om att en man med utländsk härkomst nyss försökt råna honom, men att han lyckats brotta ner denna man med hjälp av något slags strypgrepp.
När jag kommer till Järntorget, finns Simon ingenstans. Han kommer inte i någon av vagnarna. Han sitter inte någonstans på torget. Han är inte på Burger King. Jag provar att ringa, men då går det plötsligt inte att komma fram till hans telefon. Jag går in och ropar "SIMON KARLSSON" på Burger King, folk tycker att jag är CP, jag fortsätter med denna aktivitet ute på Järntorget. Ringer igen, kommer inte fram. Ringer Jocke. Jocke hävdar att Simon hade fullt batteri tidigare. Fan då. Jocke kommer inte heller fram till Simon. Jocke ringer Simons föräldrar.
Jag väntar ett tag till men åker därefter hem. Tänker att Simon nog bara tog en taxi hem till Mölndal eller så. Jocke ringer igen. Simon har inte kommit hem till Mölndal. Simons pappa Jonas får åka ut och leta. Fan jävla skit då, var är han?
Jag tänker att han nog kommer ramla hem på morgonen. Men klockan 8 i morse ringer min telefon, jag hinner inte svara, men lyssnar sedan på ett meddelande. Det är från Simons mamma. Han är fortfarande borta. Jag smsar med Simons pappa, de har polisanmält, polisen kollar sjukhusen, allt, men han är nowhere to be found. Okej, så han är inte med någon av sina kompisar, han är inte hemma, med tanke på hans tillstånd så har han nog knappast fått ragg.
Jag kommer att tänka på det där han sa om en rånare. Ser framför mig hur rånaren och hans gäng följer Simon till Järntorget, slår ner honom, dumpar honom i kanalen eller i nåt dike. Per ringer. Per har också panik. "Det här är fan inte roligt".
Jonas, Simons far, SMSar igen och frågar om jag hört något nytt. Nej, det har jag inte. Min pappa kommer och hämtar mig för att skjutsa ner till Åsa. Då är klockan 11. "Simon är borta" säger jag. Jag märker att farsan blir skärrad. "Det var inte bra".
Jag försöker tänka på alla de gånger som jag själv gjort liknande grejer, somnat på vagnen och så vidare, men något känns annorlunda nu. Hela grejen med polisen och allt sätter igång tankarna, att Simon bråkade med okänd rånare innan "försvinnandet" gör inte saken bättre.
I Åsa försöker jag köra "Hitta iPhone". Jag chansar på Simons itunes-lösenord och prickar rätt, installerar programmet, men det visar sig att även han måste ha det installerat på sin telefon. Försöker ringa igen. Forfarande dött.
Någon gång efter klockan 13 är jag helt väck, undrar hur fan det här kunde hända, tänker på Gone baby gone, Mystic River och liknande.
MEN då plötsligt! Jag provar att ringa igen, OCH JAG HAR ALDRIG VARIT GLADARE ÖVER ATT HÖRA "THREE IS A MAGIC NUMBER" spelas i mina öron. Simon svarar, låter förstörd, har nästan inget batteri, men han lever!!!! Jag ringer Jonas som är påväg för att hämta Simon, han känner sig 10 år äldre, och jag kan bara hålla med.
Vadfan gjorde han då, Karlsson?
Han hamnade på efterfest med pundarna som bor nedanför min syrra och somnade där. Telefonen var död. Tydligen var det inte mer än så. Shit vilken natt, shit vilken morgon. Bloggen och Simon lever vidare, hurra!
/Max
Kommentarer
Postat av: lotta
Vilken dramatik. Och vilken tur att utgången blev så lycklig.Var rädda om er.
Postat av: Arn
Vill inte låta krass eller så, jävla läskigt det måste ha varit, men ändå måste man se humorn i att det var just där han var. Klassiskt.
Postat av: Doctor
Tjjeeennaa! borde göra en film om detta!
Postat av: Chambos
Ett gåtfullt försvinnande
och ett kärt återseende
Simon says.....
Trackback
