nu vet man att det är höst

Jag vet alltid när det är höst. Höst är det när jag blir brutalt sugen på att lyssna på Kent.

MAX KENT-FAVORITER:

Columbus: Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg. En helt förkrossande bra synthballad om de första stegen i en storstad, om vinter, om mörker och lite annat. Fantastisk.

Mannen i den vita hatten: Blir väldigt ledsen av den. Men den är också ett jävla EPOS, helt sjuk. VI var alla en gång små, vi ska alla en gång dö. :'(

Musik non stop: En riktigt fet ångestlåt i hitförpackning.

Töntarna: Helt sinnes. Häng dom högt.

Utan dina andetag: Fin.

De har gjort massa andra goa låtar med. Här är de bästa i en fin lista.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0