Ondskan, som bygger på Guillous minst lika bra roman med samma namn, är en effektivt berättad och väldigt engagerande film. Håfström är en mästare på filmuppbyggnad, och det förvånar ingen att han nu har fått en lyckad karriär i Hollywood. Jag älskar ju amerikansk film, och Ondskan känns just som en sådan, fast ändå typisk svensk. Och det är kanske den gyllene kombinationen som gör den så bra. ERIK PONTI!

En svensk "feelgoodkomedi" kanske inte är det första man förväntar sig att jag ska gilla, men då har man inte sett Vägen ut. Vägen ut är en helt igenom fantastisk film, med brutalt bra skådespeleri ifrån Bjönte Kjellman, Shanti Roney, Peter Haber och Micke Nyqvist. Historien om hur en superseriös teateraktör försöker få ett gäng fångar på Kumla att sätta upp en pjäs är unik. Rolig! Gripande! Full av värme! Affischen har rätt.

Kjell Bergqvist. Ulf Malmros. Bättre kombination går inte att få i filmsverige, och Den bästa sommaren är en film av sällan skådat slag. Jag gråter som ett barn i dess avslutning och att framkalla sådana känslor som denna film gör är... Snudd på oöverträffat!

Malmros & Bergqvist igen. Denna gången något helt annorlunda: Värmländsk gangsterrulle. Redigering, soundtrack, repliker, allt är perfekt med Smala Sussie. Den är fruktansvärt rolig, smart, spännande och faktiskt också gripande, där någonstans. En odödlig film, och det bästa jag sett som producerats i Sverige.

Här får det bli extra många klipp...