Jag har alltid varit ganska svag för mr. Cruise, vars galenskap bara gör honom till mer av en superstjärna. Jag GILLAR ju när stjärnor är knäppa. Det gör att myten om dem blir mycket mer intressant och storslagen. Historierna man hört om Cruise genom åren är många och skruvade, likväl fortsätter han att pumpa ut storfilmer med intressanta premisser.

 

Ja, Cruise är en av få som fortfarande kan bära upp en hel film. Hans namn räcker för att man som åskådare ska bli nyfiken. Will Smith är också en sådan figur.

 

Oblivion då? Jo, det är alltså en sciencefiction-rulle med Tompa i rollen som maskinreparatör. Han och en tjej är de sista människorna kvar på jorden (resten har flytt till Titan, en måne), och om bara ett par veckor är de klara med sitt arbete och kan sticka. Van filmtittare kan säkert räkna ut att komplikationer kommer att uppstå.

 

Jag ska inte skriva speciellt mycket mer om vad filmen handlar om - vad jag kan säga är att trailern gjorde ett bra jobb med att både lura mig och få mig nyfiken. I trailern verkar det som att vi ska få en actionspäckad rulle där Cruise och Morgan Freeman battlar mot elakingar. Detta är inte riktigt fallet - Oblivion har sin beskärda del av action, men det är inte direkt full fart framåt hela tiden. Nej, tempot är ofta lugnt (utan att bli segt), vi får njuta av fantastiska scenerier och lära känna Cruise karaktär (inte speciellt komplex, men sympatisk och delvis intressant).

 

 

Manuset bjuder på ett par trevliga överraskningar och lyckas hålla mig nyfiken hela vägen till sista scenen. Filmen är fiffigt konstruerad och blir inte alls så förutsägbar som mycket annat vi ser på bio.

 

Jag förväntade mig en påkostad scifi med Cruise som actionhjälte, och blev kanske därför extra golvad: Oblivion är väldigt stämningsfull, smart uppbyggd och bjuder in tittaren till en fruktansvärt fascinerande värld. Det är inte ofta jag önskar att filmer hade varit längre, jag brukar vara ganska nöjd när 2 timmar har gått, men i fallet Oblivion hade jag gärna stannat en stund till.

 

Jag måste också säga att specialeffekterna är väldigt fint interagerade med filmens värld. Vi TÄNKER aldrig att "oj här varé effektspäckat", snarare känns allting som en naturlig del av den framtid vi presenteras inför. Jämför tex. med Oz - The Great and Powerful, där effekterna snarare tar överhanden (i det fallet kanske för att dölja katastrofala skådisar och ett obefintligt manus).

 

Vad vill jag då ha sagt med denna lite spretiga filmtext? Inte mycket mer än att jag tamigfan ÄLSKADE Oblivion, den bästa och vackraste scifi'n jag sett på länge. Likheterna mellan andra filmer är visserligen ganska många, men jag tycker ändå att stämningen och tonen är egen.

 

Betyget blir faktiskt fem scientologer av fem möjliga.