"Go then. There are other worlds than these."
Roland Deschain är den sista Revolvermannen i Midworld, och hans hemland Gileads storhetsdagar är sedan länge bortglömda, försvunna i tiden. Världen har gått vidare, och allt som nu huserar i Midworld är oändliga döda landskap, deformerade kreatur och enstaka byar där folk lever i skräck. Finns det något hopp? Frågar du Roland är svaret ja. Hoppet stavas Det Mörka Tornet, och Roland har sökt efter det i många, många år. Hur många går inte att säga eftersom begreppet "tid" inte längre existerar i Midworld,
Det Mörka Tornet är Stephen Kings livsverk, och består av 7 böcker. Det tog honom 22 år att färdigställa berättelsen. Totalt landar allt på cirka 4000 sidor, och det är ganska ohotat det bästa jag läst.
När jag stack iväg på min Asien-resa i höstas tog jag med mig massa böcker, inkluderat de tre första böckerna av "Det Mörka Tornet." När vi sakta men säkert tog oss fram över de karga landskapen i Sibirien, så läste jag alla tre. När jag var färdig med den tredje var det nästan så att jag ville åka hem igen, bara för att kunna läsa vidare. Efter några veckor i Kina lyckades jag ändå förtränga Det Mörka Tornet. Men när det var dags att hoppa på planet hem igen några månader senare så steg Roland upp till ytan i mitt huvud igen, och var det enda jag såg fram emot med att komma hem. Väl hemma läste jag ganska snabbt ut de resterande fyra, och jag tror på riktigt att böckerna förändrat mig på något sätt.
De är som sagt det bästa jag läst. Och lika säkert som "The Fountain" toppar filmlistan så toppar "Det Mörka Tornet" boklistan, och jag tycker synd om de människor som inte fått följa med Roland och hans "Ka-Tet" på deras äventyr genom rymd och tid, i sökandet efter Det Mörka Tornet som håller ihop alla världar.
"See the turtle of enormous girth, upon his shell he holds the earth"
Läs de här böckerna, för er egen skull.
Måste bara ursäkta för hur inlägget ser ut. Jag förstååååår inte hur man får mellanrum mellan styckena, det ser ju för jävligt ut.
- Simon
Kiosklitteratur
Jag arbetar numera i Kiosken i Gårda Brygga. Fett nice sommarjobb. Men när det är dåligt väder, kommer inga kunder. Jag har inget internet där. Då blir det till att läsa, och det är ju gött så sett. Dessa böcker har avklarats hittills (detta kommer bli ett stående inslag under sommaren, vill jag tro):
Juliet, Naked av Nick Hornby
Jag älskar Nick Hornby. High Fidelity är en av mina favoritböcker, men även Slam, Om en pojke och Fallhöjd tycker jag är grymt bra. Juliet, Naked är en kärlekshistoria som grundas i musiken, på det sättet påminner den om High Fidelity. Den är rolig (såklart) och välskriven, bjuder på sköna karaktärer och en trivsam historia. Måhända dras tempot ner en smula mot slutet, men jag kan ändå inte låta bli att gilla den starkt.
Betyg:
Fyra avdankade musiker av fem möjliga.
En mörk välsignelse av Dennis Lehane
Jag älskar även Dennis Lehane. Hans hårdkokta detektivromaner bjuder alltid på lysande och ofta vackert språk, svart humor och samhällskritik. En mörk välsignelse är en uppföljare till Gone, baby, gone, och vi möter alltså återigen vår favoritdetektiv Patrick Kenzie och hans snygga fruga Angie. Boken är spännande och riktigt bra, men inte i klass med tillexempel En drink före kriget eller Shutter Island. Rekommenderas ändå starkt ifall man tycker om Lehane.
Betyg
Fyra Patrick Kenzie av fem möjliga
Mörkrädd av Andreas Roman
Handlar om David som är sjukligt mörkrädd. Han börjar gå i terapi, och sista steget är att bosätta sig ensam i en stuga i skogen. Här flippar såklart saker och ting. Väldigt läskig och spännande bok. Inte direkt stor litteratur men ändå bra. Skulle lätt kunna göra en fet film av den. Minus för huvudpersonens något tjatiga relation till sin katt (Andreas Roman är en nörd av rang och har såklart därmed en förkärlek för katter och att skriva mycket om dem, ett fenomen jag aldrig riktigt kommer förstå).
Betyg
Tre spöken av fem möjliga
Våga flyga av Lisa Jewell
Chicklit om ett gammalt hus i London med excentriska hyresgäser. Deras liv och kärlek och blabla. Varken mer eller mindre, klart underhållande och trivsamt men inte i klass med Vince & Joy av samma författare. För mycket tjat om att dricka te. Bra att läsa efter Mörkrädd.
Betyg
Tre tepåsar av fem möjliga
Det var allt för idag!
/Max
