Äh vi kör igen - 2011 års bästa skivor!

Okej, jag har haft ångest i en vecka nu efter att jag började lista 2011 års bästa skivor. Den jag satte på femteplats, CAMP av Childish Gambino, DEN PLATSAR INTE! Visst är det en bra skiva. Absolut. MEN DEN SKA INTE VARA MED PÅ TOPP FEM. Så stryk den. Lyssna på den, men stryk den ifrån årsbästa. Istället gör vi såhär: Jag är idag på förjävla dåligt humör. Vintern känns tråkigare än någonsin, pengarna är slut och jobbet är visserligen bra, men JAG HATAR att gå upp tidigt varenda morgon. JUST därför ska jag ta hela listan! Yes, nu kör vi!

Topp 5 - 2011 års bästa skivor



PLATS 5

År 2011 var det svårt att prata om ett eget uttryck. Nästan allt lät som något som någon annan gjort förut. I mångt och mycket är fallet så även med herren som jag placerar på en hedervärd femteplats - skillnaden är dock att det i hans fall ÄNDÅ känns fräscht och unikt. Om R. Kelly hade fått barn med Lil' Wayne, och detta barn haft Kanye som gudfar och Nicki Minaj som gudmor, då hade nog detta barn gjort ungefär en sådan här skiva. Jag snackar såklart om Kanada-killen Drake och skivan....

Take Care



Pianodrivet, melankoliskt, Rnb-porrigt, södern-smutsigt... Det finns mycket att säga om Take Care, en skiva som känns betydligt mer genomtänkt än debuten Thank me later (dock bra även den). När Take Care är som bäst är den till och med det absolut bästa jag hört i år - tyvärr sabbar Drake det lite genom att gå på den gamla myten om att hiphop/rnb-skivor måste vara evighetslånga. 17 låtar blir lite för mycket, och hade kanske 5 av dem tagits bort hade Drake placerat sig på en förstaplats. Nu får han nöja sig med en fin femteplats, vilket man såklart inte ska spotta på. Grattis!

Bästa spår: Take Care (feat. Rihanna)

Vi går raskt vidare till

PLATS 4

När jag i våras första gången lyssnade på denna skiva kunde jag verkligen inte ana att jag skulle placera den bland årets bästa. Visserligen har jag alltid diggat denna donna, men hennes soloskivor brukar lämna en del att önska. I år var året då hon äntligen gjorde en rakt igenom skitbra skiva. Hon har en av världens bästa röster, hon är fruktansvärt snygg, hon har en fulsnygg man och hon är numer även mor. Jag pratar såklart om Beyoncé och skivan

4



4 är en balladdriven och relativt lugn skiva, med ett par utsvävningar. Överlag så är soundet väldigt snyggt och genomtänkt - varje låt fungerar bra i sitt sammanhang, samtidigt som att man kan plocka ut de flesta och få dem att fungera fint ändå. Party är härligt laidback (och Kanye-skriven!), Countdown har en av årets starkaste refränger, 1+1 är en otrolig uppvisning i Beyoncés röst, Best thing I never had är härligt dissig och ja... Jag kan fortsätta. 4 blev en mycket positiv överraskning för mig, och den står sig som en oerhört stabil, snygg och cool skiva. Med årets snyggaste konvulut.

Bästa spår: Countdown

PLATS 3

Jag försöker att aldrig skämmas över artister jag lyssnar på. Oftast gör jag det inte heller. För ett par år sedan kändes det till exempel som att det var supertabu att lyssna på denna brud, men någonstans på vägen har det hänt något. För plötsligt fick hon skyhöga betyg och drog mer folk än Håkan Hellström till Liseberg. Det var då lätt att nästan reagera tvärt om: Varför tycker ALLA att hon är bra nu helt plötsligt!? Ska jag verkligen gilla det då!? Detta är självklart en löjlig reaktion, men jag tror att den är ganska mänsklig. Jag fick till slut svälja stoltheten och inse att det nu var folkligt att älska Veronica Maggio och skivan


För visst är det en jävligt bra skiva. Trots att Linnros nu inte längre producerar, så lyckas Maggio med att utveckla soundet ifrån "...och vinnaren är". Christian Walz (underskattad!) blir en ny lyckad samarbetspartner, och texterna om uppbrott, "kvart i tre-ragg", hemmafester och ex hör till årets vassaste. Att hon fortsätter att sjunga som en vit soulgudinna är även det ett plus. Satan i gatan är, minus ett par tråkiga låtar (Finns det en så finns det flera, Vi kommer alltid ha Paris) en så gott som helgjuten (jag hatar det ordet, typiskt recensentord, men jag kommer inte på något bättre) svensk popskiva och något som jag återvänt till gång på gång.

Bästa spår: Snälla bli min

PLATS 2

Vi minns alla Way out west i somras. Vi minns höjdpunkten. En viss Kanye. Då glömmer man nästan att han i samma veva teamade upp med Jay-Z och gjorde årets näst bästa skiva

Watch the Throne

För er som känner mig kanske det kommer som en chock att denna inte placerar sig på förstaplats. Jag kan säga att det är jävligt tight, men i slutändan så känns det också lite roligt att gudarna West och Carter i år ser sig besegrade.

I alla fall! Watch the Throne är en på många sätt fantastisk skiva. Produktionerna är brutala. Låtarna är oftast stenhårda maktdemonstrationer ifrån två utav branschens största. Kombinationen Kanye/Jay fungerar sömnlöst och det känns verkligen som ett samarbete, inte bara som en Kanye-skiva som gästas av Jay eller vice versa. Vilket också blir skivans kanske enda brist: Ibland så vet man inte riktigt vad herrarna vill - åt vilket håll ska musiken gå? Men jag ser gärna att de utvecklar sitt samarbete på ännu en skiva, för fy fan vilket team de är. Watch the throne, bitches!

Bästa spår: New Day

PLATS 1

Nu frågar sig vän av ordning självklart vem/vilka som i helvete kunde överträffa Kanye West och Jay-Z musikåret 2011? När jag såg dem på Hultsfreds demoscen år 2009 kunde jag knappast tro att de skulle toppa min årsbästalista någon gång, även fast de såklart var bra redan då. Jag snackar såklart om Sveriges nya stoltheter, Mohammed Ali och skivan

Vi

Under ett år då hiphop präglades utav singalongrefränger och undangömd rap, när musikstilen kändes väldigt långt ifrån det ghetto den en gång kom ifrån, kom ett par killar ifrån Flemingsberg och visade vart skåpet ska stå. Vi är, rakt igenom, en skiva som känns riktig hiphop. Med sköna pianobeats, skön rap och genomtänkta texter var Mohammed Ali absolut bäst år 2011!

Bästa spår: Sista resan

Så, there we have it!
5. Drake - Take Care
4. Beyoncé - 4
3. Veronica Maggio - Satan i gatan
2. Jay-Z & Kanye West - Watch the Throne
1. Mohammed Ali - Vi

Phew. Känns bra. Men jag måste också nämna några fler som var nära på att komma med:

Lykke Li - Wounded Rhymes
Timbuktu - Sagolandet



Newkid - Alexander JR Ferrer

och här är några av årets bästa låtar.

Love /Max

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0